Kulturminnet Björnhults såg och kvarn

Skylt saknas Lidqvarn Kvarngårdens senare historia beskrivs i Björnhult 1:6 och 1:7 (Tures). Björnhults tidigare historia beskrivs under Byn Björnhult. [caption id="attachment_16613" align="alignnone" width="300"] Kvarnbostaden, 2020-tal. Foto: privat.[/caption] Björnhults kvarn, även kallad Lidqvarn, Qvarnliden eller Lidakvarn, är en kvarnmiljö med anor från 1600-talet. Namnet är typiskt för småländska kvarnar; lid betyder sluttning eller brant, vilket väl stämmer med kvarnens läge i Björnhult. Under sekler har vattenkraften här utnyttjats för att mala säd, såga virke och skapa försörjning för människor. [caption id="attachment_16615" align="aligncenter" width="300"] Historisk karta, Björnhult år 1660 (beskuren). Invid bäcken och norr om vägen fanns vid tidpunkten en kvarn
som ”går med flod”. Läget för kvarnen är detsamma som idag. Källa och foto: Geografisk karta. Avmätning över Allbo
härad, år 1660, Akt F16, Lantmäteristyrelsens arkiv.[/caption] Den äldsta kartan där Björnhult nämns är en översikt över Allbo härad från 1660, där Björnhult framträder både som boställe väster om vattendraget och som kvarn. Även en senare karta från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal visar boplatsen intill vattendraget från Sandören, men utan att kvarnen visas i detalj. Avsaknaden av kvarnsymbol kan möjligen tyda på att kvarnverksamheten periodvis varit begränsad, men troligare är att den kontinuerligt varit i drift, då tillgången till vattenkraft var en viktig del av gårdens vardag. [caption id="attachment_16884" align="aligncenter" width="300"] Generalstabskartan 1869 (beskuren) I cirkeln finns en sågsymbol och en vattenkvarnsymbol. Källa och foto:
Generalstabskartan, Karlshamn 1869. Akt 1243-10-1, Rikets allmän arkiv.[/caption] På generalstabskartan från 1869 finns både kvarn och såg markerade. Björnhults gård omnämns första gången i jordebok år 1563, vilket innebär att kvarnen bör ha tillkommit någon gång mellan åren 1563 och 1660, om inte tidigare. Även om inga lämningar från den tidigaste perioden finns bevarade, står den nuvarande kvarnbyggnaden på samma plats som den ursprungliga, enligt lagskifteskartan från 1909. Kvarnen, sågen, kvarndammen och byvägen, 1950-tal. I jordeböcker från 1563 och i mantalslängder från 1642 går det att följa Björnhults gård, men specifika uppgifter om kvarnen, som mjölnare eller boende, är svåra att finna. En kvarninventering för Härlunda socken gjordes 1668 av Kvarnkommissionen och i dess protokoll anges att kvarnen i Björnhult är ”en enfotad kvarn till egen mäld tillåten, 5 och 1/2 spann”. Kvarnstenarnas storlek mättes i spann. Varje spann var cirka 15 cm. I Härlunda socken har det över tid funnits minst 24 kvarnar varav fyra varit ”tull-mjölkvarnar” och de övriga ”husbehovskvarnar”. I kvarntullsmantalslängden från 1670 anges Håken Michelsson och hans hustru som brukare. Troligen brukade Håken Michelsson både Björnhults gård och kvarnen, men huruvida kvarnen, som var en ”husbehovskvarn”, sköttes av en mjölnare eller av någon dräng går inte att utläsa, inte heller om någon bodde i kvarnen eller i någon näraliggande kvarnbostad. Kvarnverksamhet var fram till 1863 strikt kontrollerad av kronan, adelsgods eller kyrkan. Fanns en tull-mjölkvarn i närheten var bönderna tvungna att använda den, det rådde ”kvarntvång”. Det var ett sätt för kronan eller godset att få in ”tull” (skatt). Björnhults gård ägdes under perioden 1864 till 1869 av Per Håkansson och från 1869 till 1881 av Per Håkansson och Sven Svensson. Per Håkansson sålde år 1864 halva kvarnen till lanthandlare Johan Pettersson (1815-1869) och hans hustru Hanna Nilsdotter (1824-1870) från Häradsbäck. Köpehandlingen är daterad den 20 september samma år och anger att ”helften utaf det till hemmanet Björnhult lydande vattenfall vid belägna Sågmyllans gamla Dammbyggnader, att därstädes samfällt med säljaren få uppbygga en tull-mjölqvarn, jämte 2 och 1/2 kappland jord till trampplan å vilken jord en del av kvarnhuset är beläget”. I köpebrevet anges också att vedbränsle kommer att behövas för en blivande mjölnare och att denne ska ha rätt till ved från gården. Per Håkansson och Johan Pettersson planerade att utöka kvarnverksamheten genom att bygga upp en tull-mjölkvarn, alltså en kommersiell verksamhet. Den tidigare hårt reglerade kvarnverksamheten upphörde 1863 då Sverige hade fått full näringsfrihet, vilket gjorde att Per och Johan kunde bygga upp en kommersiell kvarnverksamhet. Johan Pettersson avled dock 1869 och hans hustru året efter. De efterlämnade fem omyndiga barn. Barnens förmyndare sålde kvarndelen till Håkan Jonsson från Torbjörnahult 1872 men han försattes så småningom i konkurs. Enligt fastighetsregistret för 1891 sålde konkursförvaltningen 1889 kvarndelen till Per Andersson från Trollaboda. En lokal källa från 1977 anger att Sven Gran år 1882 erhöll sågkontrakt, men att han inte orkade fullfölja verksamheten och därför löstes från kontraktet. Det har funnits ett äldre och mindre boställe, strax norr om nuvarande bostadshus, som benämnts Granetäppet. Enligt samma lokala källa benämndes den som bodde där sist för Granesvennen. Han skall ha varit mjölnare före kvarnbranden. Förmodligen är det Sven Gran som fått benämningen Granesvennen. Tidigare bosättning i Granetäppet ger varken husförhörslängder eller in- utflyttningsböcker svar på. Förmodligen användes Granetäppet som boplats för personer som var kopplade till kvarnverksamheten. I husförhörslängder från 1866-1880 och 1881-1891 anges två olika familjer som bodde i Qvarnstugan. Det är inte klarlagt var Qvarnstugan låg men en lokal källa, född 1901 berättar på 1970-talet att ”det har sagts att där Möllaren under 1890-talet byggde sitt hus hade det funnits ett tidigare boende …. av namnet att döma kan det ha haft någon anknytning till den gamla kvarnen …”. I husförhörslängd 1891-1900 anges Qvarnstugan men inga boenden noteras där. Bostadsutrymmet i den gamla liksom i den återuppbyggda kvarnen var minimalt och förmodligen tänkt för den som var mjölnare. Går dock ej att klarlägga om någon bodde i själva kvarnen. I husförhörslängden för åren 1866-1880 anges att Magnus Jonsson från Härlunda bodde i Qvarnstugan tillsammans med hustru och åtta barn. Där anges även mjölnaren Sven Svensson, född 1855, som inflyttad 1876 men utflyttad redan 1877. I husförhörslängden för perioden 1881-1891 visar att Sven Johansson och hans hustru Hanna Håkansson tillsammans med fyra barn, samt änkan Nilla Håkansson, bodde i Qvarnsstugan. Familjen Svensson flyttade 1882 från Häradsmåla och torpet Foglahem till Qvarnstugan. På våren 1890 drabbades kvarnen av en brand. Smålandsposten berättar om detta den 26 april 1890. ”En qvarn i Björnhult, Härlunda socken, nedbrann nattetid för en tid sedan”. Det framgår inte av husförhörslängder eller utflyttningsregister vart familjen tog vägen. Björnhults gård låg vid denna tid nästan helt öde. År 1891 köpte Sven Magnus Svensson från Långhult i Västra Torsås, kallad Möllarn, kvarnen och byggde upp den igen, se kvarnens senare historia, Björnhult 1:6 och Björnhult 1:7, (Tures) Kvarnhuset har i modern tid byggts om till bostad, men dess karaktär och läge intill vattnet påminner fortfarande om tiden då kvarnen malde mjöl åt traktens bönder. [caption id="attachment_17017" align="alignnone" width="300"] Kvarnbostaden. Foto: privat[/caption]   Ägarlängd Lidqvarn Före 1864, se ägare av Björnhults gård (Byn Björnhult, 1563-1891) 1864 - 1872 Kvarndel 1 Ägare: Per Håkansson, ägare av Björnhults gård Kvarndel 2 Ägare: Johan Pettersson, lanthandlare från Häradsbäck och hans hustru Hanna Nilsdotter Ägare: (1870-1872) Johan Petterssons kvarndel hanterades efter hans och hustruns död av barnens förmyndare   1872 - 1881 Kvarndel 1: Ägare: Per Håkansson, ägare av Björnhults gård Kvarndel 2: Ägare: Håkan Jonsson, född 1832, från Torbjörnahult   1881 - 1894 Kvarndel 1: Ägare: (1881-1884) Sven Svensson och Magnus Persson, Björnhults bönder Ägare: (1884-1891) Konkursförvaltning för Björnhults gård Ägare: (1891) Peter Håkansson köpte Björnhults gård där kvarndel ingick Ägare: (1891) Peter Håkansson sålde kvarndelen till dotter Augusta och hennes man Sven-Magnus Svensson Kvarndel 2: Ägare: Håkan Jonsson Ägare: (-1889) Håkan Jonssons konkursförvaltning Ägare: (1889-1894) Per Andersson, från Trollaboda Ägare: (1894) Sven Magnus Svensson (Möllarn)   Boende i Qvarnhuset Följande familjer är belagda i husförhörslängderna från 1866 - 1891 1866-1882 Boende: Magnus Jonsson, född 1830 i Härlunda Hustru: Katharina Johannesdotter, född 1834 i Härlunda Barn D: Elin, född 1856 D: Emma, född 1860 S: Johan, född 1863 S: Magni, född 1865 S: August, född 1871 D: Thilda, född 1875 (död som barn) S: Peter, född 1873 (död som barn) D: Thilda, född 1878 Mjölnare: Sven Svensson, född 1851, inflyttad 7 nov 1876, utflyttad 1877 till Virestad   1882 - 1891 Boende: Sven Johansson, född 1841 i Jämshög, inflyttad 1882 från Häradsmåla, torpet Foglahem. Hustru: Hanna Håkansson, född 1851 Barn S: Johan Erik, född 1874 D: (1881-1883) D: Hilda, född 1884 D: Nanny Sofia, född 1886 Inhyses: Änka: Nilla Eskilsson, född 1833 i Härlunda, död 1890   Källor Riksarkivet: Husförhörslängder, 1717-1899, Härlunda kyrkoarkiv.  Mantalslängder, 1642-1790, Härlunda socken. Smålands handlingar, Jordeböcker från 1563, Härlunda socken.  Lantmäteriet: Köpebrev, 20 sept 1864. Kronoberg. Vattenanknutna kulturmiljö inom Skråens avrinningsområde Kronobergs län. HARO87. Älmhults kommun. Kartmaterial: Lantmäteristyrelsens arkiv: Akt F16, Geografisk karta, år 1660. Rikets allmänna kartverksarkiv: Akt J243-10-1, Generalstabskartan 1869  Övrigt: Kvarnar i Härlunda socken: dokument från Gunnar Svenssons arkiv, Husjönäs, odaterad. Nilsson Johan (1957):Västan om sjön Åsnen. Minnen från södra Allbo, Tredje delen, Smålandspostens tryckeri, Växjö Ortnamnsregistret (isf.se) Lokala källor: Skriftliga och muntliga berättelser om Björnhults historia. Text: Ingrid Johansson, 2026