Kulturminnet Björnhults såg och kvarn

Skylt saknas

Björnhults såg och kvarn UNDER BJÖRNHULT I F HUSJÖNÄS ROTE Lidqvarn Björnhult 1:6, 1:7

Björnhults tidigare historia behandlas i avsnitten Björnhult, 1563 - 1891 och ”Peter i Björnelt” 1891-1909. Delningen av gården 1909 beskrivs i Björnhult 1:2, Björnhult 1:3.

Björnhults kvarn, även kallad Lidqvarn, Qvarnliden eller Lidakvarn, är en kvarnmiljö med anor från 1600-talet. Namnet är typiskt för småländska kvarnar; lid betyder sluttning eller brant, vilket väl stämmer med kvarnens läge i Björnhult. Under sekler har vattenkraften här utnyttjats för att mala säd, såga virke och skapa försörjning för människor.

Den äldsta kartan där Björnhult nämns är en översikt över Allbo härad från 1660, där Björnhult framträder både som boställe väster om vattendraget och som kvarn. Även en senare karta från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal visar boplatsen intill vattendraget från Sandören, men utan att kvarnen visas i detalj. Avsaknaden av kvarnsymbol kan möjligen tyda på att kvarnverksamheten periodvis varit begränsad, men troligare är att den kontinuerligt varit i drift, då tillgången till vattenkraft var en viktig del av gårdens vardag.

På generalstabskartan från 1869 finns både kvarn och såg markerade. Björnhults gård omnämns första gången i jordebok år 1563, vilket innebär att kvarnen bör ha tillkommit någon gång mellan åren 1563 och 1660, om inte tidigare. Även om inga lämningar från den tidigaste perioden finns bevarade, står den nuvarande kvarnbyggnaden på samma plats som den ursprungliga, enligt lagskifteskartan från 1909.

I jordeböcker från 1563 och i mantalslängder från 1642 går det att följa Björnhults gård, men specifika uppgifter om kvarnen, som mjölnare eller boende, är svåra att finna. En kvarninventering för Härlunda socken gjordes 1668 av Kvarnkommissionen och i dess protokoll anges att kvarnen i Björnhult är ”en enfotad kvarn till egen mäld tillåten, 5 och 1/2 spann”. Kvarnstenarnas storlek mättes i spann. Varje spann var cirka 15 cm. I Härlunda socken har det över tid funnits minst 24 kvarnar varav fyra varit ”tull-mjölkvarnar” och de övriga ”husbehovskvarnar”.

I kvarntullsmantalslängden från 1670 anges Håken Michelsson och hans hustru som brukare. Troligen brukade Håken Michelsson både Björnhults gård och kvarnen, men huruvida kvarnen, som var en ”husbehovskvarn”, sköttes av en mjölnare eller av någon dräng går inte att utläsa, inte heller om någon bodde i kvarnen.

Kvarnverksamhet var fram till 1863 strikt kontrollerad av kronan, adelsgods eller kyrkan. Fanns en tull-mjölkvarn i närheten var bönderna tvungna att använda den, det rådde ”kvarntvång”. Det var ett sätt för kronan eller godset att få in ”tull” (skatt). Björnhults gård ägdes under perioden 1864 till 1869 av Per Håkansson och från 1869 till 1881 av Per Håkansson och Sven Svensson. Per Håkansson sålde år 1864 halva kvarnen till lanthandlare Johan Pettersson (1815-1869) och hans hustru Hanna Nilsdotter (1824-1870) från Häradsbäck. Köpehandlingen är daterad den 20 september samma år och anger att ”helften utaf det till hemmanet Björnhult lydande vattenfall vid belägna Sågmyllans gamla Dammbyggnader, att därstädes samfällt med säljaren få uppbygga en tull-mjölqvarn, jämte 2 och 1/2 kappland jord till trampplan å vilken jord en del av kvarnhuset är beläget”. I köpebrevet anges också att vedbränsle kommer att behövas för en blivande mjölnare och att denne ska ha rätt till ved från gården. Per Håkansson och Johan Pettersson planerade att utöka kvarnverksamheten genom att bygga upp en tull-mjölkvarn, alltså en kommersiell verksamhet.

Den tidigare hårt reglerade kvarnverksamheten upphörde 1863 då Sverige hade fått full näringsfrihet, vilket gjorde att Per och Johan kunde bygga upp en kommersiell kvarnverksamhet. Johan Pettersson avled dock 1869 och hans hustru året efter. De efterlämnade fem omyndiga barn. Barnens förmyndare sålde kvarndelen till Håkan Jonsson från Torbjörnahult 1872 men han försattes så småningom i konkurs. Enligt fastighetsregistret för 1891 sålde konkursförvaltningen 1889 kvarndelen till Per Andersson från Trollaboda.

En lokal källa från 1977 anger att Sven Gran år 1882 erhöll sågkontrakt, men att han inte orkade fullfölja verksamheten och därför löstes från kontraktet. Det har funnits ett äldre och mindre boställe, strax norr om nuvarande bostadshus, som benämnts Granetäppet. Enligt samma lokala källa benämndes den som bodde där sist för Granesvennen. Han skall ha varit mjölnare före kvarnbranden. Förmodligen är det Sven Gran som fått benämningen Granesvennen. Tidigare bosättning i Granetäppet ger varken husförhörslängder eller in- utflyttningsböcker svar på. Förmodligen användes Granetäppet som boplats för personer som var kopplade till kvarnverksamheten.

I husförhörslängden för åren 1866-1880 anges att Magnus Jonsson från Härlunda bodde i kvarnen tillsammans med hustru och åtta barn. Där anges även mjölnaren Sven Svensson, född 1855, som inflyttad 1876 men utflyttad redan 1877.

I husförhörslängden för perioden 1881-1891 bodde Sven Johansson och hans hustru Hanna Håkansson tillsammans med fyra barn, samt änkan Nilla Håkansson, i qvarnsstugan. Familjen Svensson flyttade 1882 från Häradsmåla och torpet Foglahem till qvarnstugan. På våren 1890 drabbades kvarnen av en brand. Smålandsposten berättar om detta den 26 april 1890. ”En qvarn i Björnhult, Härlunda socken, nedbrann nattetid för en tid sedan”. Det framgår inte av husförhörslängder eller utflyttningsregister vart familjen tog vägen. Björnhults gård låg vid denna tid nästan helt öde.

År 1891 köpte Sven Magnus Svensson från Långhult i Västra Torsås, kallad Möllarn, kvarnen och byggde upp den igen. Han köpte halva kvarnen av Peter Håkansson och Ulrika Lindström enligt köpebrev daterat 27 juni 1891 och lagfart utfärdad 27 februari 1898. Den andra halvan av kvarnen köpte han av Per Andersson enligt handling den 26 mars 1894. Vid skiftet av Björnhults gård 1909 klargjordes rågången mellan Kvarnfastigheten och Björnhult 1:2. Sven Magnus återupptog malningen åt traktens bönder, installerade sågklinga samt uppförde boningshus och ladugård vid kvarndammens östra sida. Han hade gift sig med Augusta Pettersdotter också från Västra Torsås, vars familj köpt Björnhults gård 1891. Verksamheterna skapade åter daglig aktivitet i byn, då hästskjutsar anlände med säd till malning och bidrog till att åter ge liv åt Björnhult.

Sonen Ture Svensson tog senare över kvarnen och sågverksamheten och utökade driften med bland annat kolmilor. Fram till 1953 försörjdes Björnhult av sin egen vattenkraft. Först när staten genomförde den nationella elektrifieringen anslöts byn till det allmänna elnätet. Verksamheten lades ner under slutet av 1950-talet efter en allvarlig olyckshändelse i samband med skötseln av en kolmila. Sågverket revs senare och idag finns inga spår kvar. Kvarnhuset har i modern tid byggts om till bostad, men dess karaktär och läge intill vattnet påminner fortfarande om tiden då kvarnen malde mjöl åt traktens bönder. Gårdshuset har över tid genomgått flera moderniseringar.

Ägarlängd Lidqvarn

Före 1864, se ägare av Björnhults gård, Björnhult, 1563 - 1891.

1864 - 1872 Per Håkansson och hans hustru Ingrid Jönsdotter, ägare av Björnhults gård, halva kvarnen. Johan Pettersson, lanthandlare från Häradsbäck och hans hustru Hanna Nilsdotter, halva kvarnen. Johan Petterssons kvarndel hanterades efter hans och hustruns död av barnens förmyndare åren 1870-1872.

1872 - 1881 Per Håkansson, ägare av Björnhults gård, halva kvarnen. Håkan Jonsson, född 1832, från Torbjörnahult, halva kvarnen.

1881 - 1889

Håkan Jonsson och senare hans konkursförvaltning, halva kvarnen. Björnhults bönder Sven Svensson och Magnus Persson och efter 1884 deras konkursförvaltning.

1889 - 1891, 1894 

Konkursboet för Björnhults gård, halva kvarnen. År 1891 köpte Peter Håkansson Björnhults gård där halva kvarnen ingick. Han sålde denna samma år till dotter och svärson Sven Magnus Svensson. Per Andersson, från Trollaboda, halva kvarnen, sålde den 1894 till Sven Magnus Svensson. Boende i kvarnhuset, i husförhörslängderna från 1866 - 1891 anges:

1871 - 1880

Magnus Jonsson, född 1830 i Härlunda. Katharina Johannesdotter, född 1834 i Härlunda. Barn: d Elin, född 1856. d Emma, född 1860. s Johan, född 1863. s Magni, född 1865. s August, född 1871. d Thilda, född 1875 (död som barn). s Peter, född 1873 (död som barn). d Thilda, född 1878. Samt mjölnare, Sven Svensson, född 1851, inflyttad 7 nov 1876, utflyttad 1877 till Virestad.

1882 - 1891

Sven Johansson, född 1841 i Jämshög, inflyttad 1882 från Häradsmåla, torpet Foglahem. Hanna Håkansson, född 1851. Barn: s Johan Erik, född 1874. s Alf, 1881-1883. d Hilda, född 1884. d Nanny Sofia, född 1886.

Änkan Nilla Eskilsson, född 1833 i Härlunda, död 1890.

Ägarlängd Björnhult 1:6, 1:7

1891/1894 - 1935

Sven Magnus Svensson född 1863 i Långhult, Västra Torsås, död 1957. Augusta Pettersdotter född 1873 i Horgeboda, Västra Torsås, död 1923.

När Sven Magnus var 21 år, 1884, flyttade han till Husjönäs och arbetade som dräng hos sin bror August Svensson. Några år under 1880-talet var han dessutom i USA. Han flyttade till Björnhult den 4 april 1892 då han gift sig med Augusta. Familjen bodde i parhuset på Björnhults gård medan kvarnen och ett boningshus byggdes. De äldsta barnen föddes i parhuset.

Barn: d Nelly, född 1892, emigrerade till USA 1911. d Hulda, född 1894, gift 1918 med från Knoxhult. De flyttade till S:t Sigfrids församling i Nybro där de byggde upp kvarn och sågverksamhet. d Semmy, född 1898, emigrerade till USA 1922. s Per-Arvid, född 1899, emigrerade till USA 1923, gift i USA 1929 med Ninni Johansson från Björkeberg i Långhult, paret med en son återvände till Björkeberg under 30-talet. d Signe, född 1900, utflyttad 1940 till Växjö. s Ture, född 1902, mjölnare i Björnhult. s Rikard, född 1904, utflyttad till Husjönäs, gift 1929 med Hilda Håkansson. s Oskar, född 1905, utflyttad 1920 till S:t Sigfrids församling i Nybro där han arbetade som mjölnare hos syster Hulda och hennes man. s Erik, 1907-1907. s Erik, född 1908, mjölnare i Björnhult, senare i Häradsbäck och i Ryssby.

Sönerna, Ture, Rikard, Oskar och Erik benämns i församlingsboken 1923-1934 som mjölnare. De benämndes också i dagligt tal som mjölnarsönerna från Björnhult. Sönerna Ture och Erik övertog mer och mer ansvaret för kvarnverksamheten och fadern Möllarn överlämnade i början på 30-talet kvarnen och sågen till Ture och Erik och flyttade 1940, vid 77 års ålder, till Ekelund i Husjönäs. Ture gifte sig 1935 med Edit Abrahamsson från Almundsryd och Erik gifte sig 1934 med Semmy Viktoria Jonasson från Husjönäs. Erik med hustru och tre barn flyttade 1936 till Häradsbäck där han byggde upp en ny kvarnverksamhet, Häradsbäcks kvarn. Familjen flyttade 1947 till Ryssby där de återigen byggde upp en kvarn.

1935 - 1960 Ture Svensson, född 1902, övertog 1935 kvarnen, sågen och gården och utökade verksamheten med framställning av torv samt kolmilor. Verksamheten lades ner runt 1960. Kvarngården övertogs därefter av sonen Allan Svensson, senare av brodern Stefan Svensson. Sedan 2015 ägs fastigheten av systern Eva Karlsson och hennes man Olle Karlsson.

Text: Ingrid Johansson, 2026

Källor Riksarkivet Församlingsböcker, 1900-1948, Härlunda kyrkoarkiv. Husförhörslängder, 1717-1899, Härlunda kyrkoarkiv. Mantalslängder, 1642-1790, Härlunda socken. Smålands handlingar, Jordeböcker från 1563, Härlunda socken. Laga skifte, 1891, Lantmäteriet, Härlunda socken akt nr 5:1. Laga skifte, 1909, Lantmäteriet, Härlunda socken akt nr 87. Lantmäteriet Köpebrev, 20 sept 1864. Kronoberg. Vattenanknutna kulturmiljö inom Skråens avrinningsområde Kronobergs län. HARO87. Älmhults kommun. Kartmaterial Lantmäteristyrelsens arkiv: Akt F16, Geografisk karta, år 1660. Rikets allmänna kartverksarkiv: Akt J243-10-1, Generalstabskartan 1869 Övrigt Kvarnar i Härlunda socken: dokument från Gunnar Svenssons arkiv, Husjönäs, odaterad. Nilsson Johan (1957):Västan om sjön Åsnen. Minnen från södra Allbo, Tredje delen, Smålandspostens tryckeri, Växjö Ortnamnsregistret (isf.se) Lokala källor Skriftliga och muntliga berättelser om Björnhults historia.