Kulturminnet Tjärränna 1

Skylt saknas   Tjärränna I Björnhult finns det flera lämningar efter tjärrännor. Tjärbränningen har utgjort en viktig binäring för bönderna i Allbo härad och förekom i stor omfattning under 1600-, 1700- och 1800-talen. För de små småländska gårdarna var tjärbränningen ett betydelsefullt tillskott till försörjningen. Inom Härlunda socken var verksamheten särskilt omfattande och hörde till den mest betydande i landet. För tjärbränning valdes en torr och lämplig backsluttning, oftast belägen i skogsmark. Tjäran utvanns ur så kallad tjärved, där gamla tallstubbar var det mest eftertraktade råmaterialet. Stubbarna skulle vara väl förmultnade så att endast den kådrika kärnan återstod. Även kådrika toppar från döende träd kunde användas. Veden klövs i mindre stycken och torkades innan den staplades i tjärdalen. Den täcktes därefter med björkris och jord eller kol för att begränsa syretillförseln. Genom att elda i ena änden av tjärdalen upphettades veden, varvid tjäran pressades ut och rann ned genom en ränna i den sluttande marken. Det var avgörande att processen inte övergick i öppen förbränning, då tjäran i så fall gick förlorad. Historiskt användes tjäran främst för att impregnera och täta båtar, men också för att laga sprickor i byggnader, såsom dörrar och väggar. I dag används tjära huvudsakligen inom byggnadsvård och vid underhåll av kulturhistoriska miljöer. Härlunda hembygdsförening genomförde sommaren 2003, tillsammans med den lokala intresseföreningen, en tjärbränning i Björkeslätt. Initiativet möjliggjordes genom att Ronny Henriksson i Björnhult ställde mark till förfogande. Tjärbränningen blev framgångsrik, med stor publiktillströmning, och resulterade i cirka 1 200 liter tjära. Bilderna nedan visar tjärbränningen sommaren 2003 (foto: Jonas Johansson).             Källor Nilsson, Johan (1961): Tjärbränning, En utdöende näringsgren i Västan om sjön Åsnen. Minnen från södra Allbo. Första delen. Smålandsposten, 18 juli 2003 och 24 juli 2003. Text: Ingrid Johansson, 2026