Gården Björnhult

Björnhults historia.

Björnhult 1563–1891

Björnhults senare historia samt delningen av gården beskrivs i Björnhult 1:2 (Göstas) och Björnhult 1:3 (Justus). Kvarngården och sågen redovisas separat i Björnhults såg och kvarn samt i Björnhult 1:6 och 1:7 (Tures).

Björnhult ligger i den södra delen av Härlunda församling och gränsar i söder till Skåne. Byn ligger vackert med sin bebyggelse runt den gamla kvarndammen, som har sitt tillflöde från den närliggande sjön Sandören. Byn nås genom tre infartsvägar – från norr, väster och söder.

Historien om Björnhult är berättelsen om många småländska gårdar – från de första medeltida bosättarna i södra Småland, via kronans skogsbönder från 1500-talet och fram till de första självägarna under 1700-talet. Namn som Michel, Håken, Bengt, Trufved, Per, Sven, Peter, Johan, Henrik, Ture, Gösta och Justus står kvar som minnesmärken i jordeböcker, mantalslängder och kyrkoböcker. Varje generation utgör en länk i den långa kedjan av människor som brukade samma jordstycke under mer än femhundra år.

Det är männen som anges som huvudpersoner i de skriftliga källorna, men deras hustrur, barn, torpare, backstugusittare, pigor och drängar var lika betydelsefulla. Deras arbete och närvaro var avgörande för byn och gårdens överlevnad och framtid.

Björnhult har över tid haft olika stavningar i äldre handlingar: Björnhuldu, Biörnhult, Biernshult, Bjornhult, Björnhultt, Biornholt, Biörnalt och Björnelt. Namnformen Björnelt lever fortfarande kvar i dagligt tal.

Ändelsen –hult har av ortnamnsforskare daterats till det medeltida övertagandet av skogsmark och betyder ungefär glänta i skogen eller nybygge. Hult-namn förekommer ofta i Småland och hör till den äldre bosättningsvågen efter 1100-talet. Under medeltiden var Björn ett vanligt mansnamn, men djurnamn förekom också vid namngivning av gårdar. Ortnamnsforskningen lutar dock främst åt att det är mansnamnet Björn som gett upphov till gårdsnamnet och att byn funnits och varit namngiven redan under medeltiden.

Björnhult omnämns som kronohemman i kammararkivets handlingar från 1563, 1596 och 1599. Åren 1596 och 1599 nämns Michel i Biörnhult tillsammans med uppgifter om den skatt han skulle erlägga i natura, främst smör och säd. År 1563 är det första kända tillfället då Björnhult förekommer i en bevarad handling, men detta innebär inte att gården inte funnits tidigare.

Jordebok, 1563 redovisar Björnhult som gård.

Jordebok 1596 visar Michel i Björnhult och hans skatteförpliktelser.

Folklivsforskaren Johan Nilsson berättar om Michel i Biörnhult, hustrun Brita och deras två söner Håken och Truffuid Michelsson, vilka 1632 omnämns i samband med det så kallade ”brodermordet”. Brottet lagfördes vid laga ting den 22 september 1632 vid häradsrätten i Alvesta. Nilsson beskriver de dramatiska händelserna kring familjen och brodermordet i Västan om sjön Åsnen.

År 1632 var Michel och Brita åldriga och sökte en hustru till sonen Håken. Den tilltänkta hustrun var en dotter till Nils i Sunnerön i Skatelöv. Detta tyder på att Michel och Brita fortfarande brukade Björnhult detta år och att tanken var att sonen Håken skulle överta gården. Håken dömdes för dråp, då han utan uppsåt dödat sin bror, och ålades att erlägga ”een skäligh boot utifrån 2 och 12 kap. i dråpbalken”.

Björnhult redovisas som 1/3 mantal i jordeböckerna från 1500-talet och förekommer därefter årligen i mantalslängderna från och med år 1642 i de fall där längderna finns bevarade. Gården förblev sammanhållen genom decennier och århundraden fram till senare delen av 1800-talet och skiftades först 1909.

Inget i de bevarade handlingarna tyder på att gården skövlades eller brändes under de olika danska krigen, men gården och dess brukare drabbades givetvis – liksom andra – av missväxt, naturens krafter och epidemier.

Ursprungligen var Björnhult en ensamgård, med närmaste granngårdar i byarna Piggatorp (Ulriksmåla), Lappareboda (Husjönäs) och Gäddhult (Gäddegölshult).

Under 1700-talet utvecklades ett omfattande torp- och backstugesystem, vilket ledde till att folkmängden i byn ökade betydligt. Från mitten av 1850-talet och framåt blev också Björnhults befolkning en del av emigrationen till Danmark och Nordamerika. Vissa reste för att stanna, medan andra återvände till hembygden efter några år.

Björnhult ligger i gränslandet mot Skåne, nära den gamla riksgränsen och den historiska snapphanebygden. Rågången mot Skåne redovisas på en uppteckning från 1742. Inom Björnhults område finns tre gränsstenar: Hjortahall, Piggesten och Grönawad. Där byvägen söderut passerar in i Skåne markeras den gamla riksgränsen av en stenmur.

Byns läge vid riksgränsen har gett upphov till många berättelser och skrönor om äldre tider, då Skåne och Blekinge tillhörde Danmark. Gränsområden har ofta varit laddade platser, präglade av krig och fejder men också av dramatiska livsöden, kärlekshistorier över gränserna, smuggling samt flykt från rättvisan eller från fattigdom.

En sådan skröna berättar att kung Karl XI red på den urgamla vägen mellan Småland och Danmark under det svensk-danska kriget 1676–1679. Denna viktiga väg gick genom Björnhult. Kungens ärende sades vara särskilt angeläget, då det enligt berättelsen fanns en järnsmälta i Björnhult där smålänningarna göt kanonkulor till den svenska krigsmakten. Att järnsmältan funnits är belagt, men huruvida Karl XI fick leveranser därifrån får lämnas osagt.

Rester av den gamla vägen finns fortfarande kvar och den kallas än i dag Karl XI:s väg. En inäga benämns ännu Kalles Heija, eftersom kungen enligt traditionen ska ha ställt sin häst där. Vägen sträckte sig vidare upp mot Skatelöv och användes även för att transportera döda till Skatelövs kyrka, då det under lång tid saknades närmare begravningsplats.

De många och långvariga krigen mellan Sverige och Danmark gjorde att det tog lång tid innan såren efter fejderna mellan smålänningar å ena sidan och göingar och blekingar å den andra hade läkt. Gränsborna i Björnhult hade som smålänningar att förhålla sig till göingar och blekingar under lång tid.

År 1770 övertogs gården av en familj från Örkened i Skåne, vilket möjligen kan tolkas som ett tecken på att motsättningarna i gränsbygden mildrats. Nästa ägarfamilj, som tog över gården år 1830, kom från Jämshög i Blekinge. Båda dessa familjer behöll gården genom tre generationer.

Björnhult återfinns på flera historiska kartor från 1600- och 1700-talen. Den äldsta kända kartan där Björnhult är redovisat är en översikt över Allbo härad från år 1660. Där visas Björnhult dels som boställe väster om vattendraget från Sandören, dels som kvarn.

Kartan från 1660 visar att Björnhult hade en kvarn, benämnd Lidqvarn. Kvarnen tillhörde gården fram till 1864 då den fick delat ägarskap. Kvarnen brann år 1890 men friköptes 1891. I samband med detta återuppbyggdes kvarnen samtidigt som nytt boningshus och ny ladugård uppfördes (se Björnhults kvarn och såg).

Kronohemmanet Björnhult blev, liksom många andra hemman i socknen, ett frälsehemman under 1600-talet. Härlunda socken tillhörde friherreskapet Herlunda eller Herrelund. År 1650 blev Björnhult friherrskap under Seved Bååt. Efter hans död 1669 ärvdes godset av sonen Karl Gustav Bååt. I samband med reduktionen 1680 upphörde frälsehemmanet och Björnhult återgick till kronan.

”Herrar och bönder. Om jurisdiktionen i några småländska friherreskap på 1600-talet” (Kenneth Johansson, 2008).

Gården friköptes 1701 och blev då ett skattehemman, troligen för 48 riksdaler.

Folklivsforskaren Johan Nilsson har skildrat Härlunda kyrkas historia från 1600-talet och framåt. Han beskriver hur de olika byarna bidrog till kyrkobygget och kyrkans underhåll samt hur bänkraderna fördelades mellan byarna. I 1727 års stoldelning anges att männen från Björnhult hade bänk nummer elva och kvinnorna bänk nummer tio.

Enligt kyrkans räkenskaper, återgivna av folklivsforskaren Johan Nilsson, levererade Bengt Michelsson i Björnhult år 1738, 6 980 spik och 1 200 spån som han själv huggit och framskaffat. Den 19 juni 1741 fick samme Bengt Michelsson 24 öre för att ha lagat klockstugan och svedjaren.

År 1748 var det bonden och nämndemannen Bengt Håkansson från Björnhult som åtog sig att framskaffa ekspån som var ”skrädd, torr och färdig att uppslå” till kyrkan. Under sommaren levererade han 5 000 spik och 600 krokiga spån. Leveranserna fortsatte 1760 med 3 000 spån för 30 daler och år 1769 med 7 000 prima ekspån för 105 daler. Leveranserna 1760 gjordes samtidigt som Bengt Michlelsen i Trulsatorp betingade sig arbetet med att spånbekläda en lucka för 17 daler.

Bengt Håkansson bidrog även med ett lån till kyrkan 1751. Det finns dessutom en uppgift om att kyrkans trappsten ska vara uthuggen i Björnhult (se Kulturminne: Stenblock).

Leveranserna till kyrkbygget var inte små bidrag utan tyder på att gården hade tillgång till ek, som var en värdefull resurs. De visar också att gården hade smideskontakter eller egen järnhantering, arbetsfolk att avvara samt transportkapacitet i form av hästar och vagnar. Lånet till kyrkbygget tyder dessutom på att Bengt Håkansson hade kapital att avvara.

En stark social markör var uppdraget som nämndeman. En nämndeman valdes bland socknens betrodda bönder. Björnhult framstår därför som en gård med både ekonomisk tyngd och en bonde med socialt anseende.

I mitten av 1700-talet, fortfarande under Bengt Håkanssons tid som ägare, börjar torp och backstugor omnämnas i mantals- och husförhörslängderna. Sammanfattningsvis kan sägas att den första självägande familjen från början av 1700-talet var en framgångsrik familj som utvecklade gården.

Det första torpet i Björnhult som nämns i källorna benämns Torp. Angivelserna förekommer vid flera tillfällen på Björnhultssidan i husförhörslängden för åren 1735–1751. Därefter nämns Hjortatorpet, som från år 1751 följs av Michelstorp och Nyatorp. Vid Nyatorp fanns också en backstuga, benämnd Backstugan Nyatorp.

År 1766 anges Rävanabben, vilken under 1800-talet ändrade namn till Sandsjönäs. I början av 1800-talet tillkommer Björnholmen, som sannolikt var en backstuga vid Sandsjönäs.

Andra backstugor som nämns är Hultastugan, Björnhöjden, Åkesholm, Gröndal och Römanstugan, samt torpet Björnön med tillhörande backstugan Mjällbacken. Römanstugans exakta läge har inte kunnat klarläggas. Backstugan förekommer i handlingarna under perioden 1820–1895.

I husförhörslängderna för åren 1866–1880 och 1881–1891 anges två olika familjer boende i Qvarnstugan. I husförhörslängden 1893–1899 kvarstår Qvarnstugan, men inga boende anges. Qvarnstugans läge är inte heller fastställt, men enligt en lokal källa – född 1901 och intervjuad på 1970-talet – ska det ha funnits ett tidigare boende på den plats där mjölnaren Sven Magnus Svensson under 1890-talet byggde sitt hus.

Namnet antyder en koppling till den äldre kvarnen som brann 1890. Bostadsutrymmet i såväl den äldre som den återuppbyggda kvarnen var begränsat och sannolikt avsett för mjölnaren. I området har det även funnits ett boende benämnt Granatäppet, där det under åren före branden bodde en mjölnare vid namn Sven Gran, kallad Granesvennen.

Hjortatorpet återfinns i husförhörslängder fram till år 1865. Eftersom samma familj enligt husförhörslängderna först bodde i Torp och därefter i Hjortatorpet, är det möjligt att det rör sig om samma boställe. Om Torpet och Hjortatorpet var identiska utgör detta det äldsta kända och benämnda torpet i Björnhult, bebott under cirka 130 år, från 1735 till 1865.

När ett torp benämns första gången i en handling har det ofta funnits redan tidigare, ibland i flera årtionden. En anteckning i husförhörslängden innebar att torpet eller backstugan erkändes som ett eget boställe i den kyrkliga administrationen. Björnhults första torp fanns därför troligen redan i början av 1700-talet eller ännu tidigare, vilket också ligger i linje med torputvecklingen på skogsgårdar i södra Småland.

Platsen eller platserna där Torpet och Hjortatorpet låg föll senare i glömska och har inte kunnat lokaliseras exakt. En av Björnhults gränsstenar mot Skåne benämns Hjortahall, och i närheten fanns även ett kärr benämnt Hjortakärr. Med tanke på namnen framstår det som rimligt att torpet låg i detta område.

I dag finns där en oidentifierad torpgrund, beskriven som Torpruin, vilket ytterligare talar för att Hjortatorpet kan ha varit beläget på denna plats. I området runt omkring utvecklades senare flera backstugor.

Under Per Truedssons period som ägare uppfördes 1791 parhuset i Björnhult samt två ladugårdar. Huset var cirka 25 meter långt och låg i nord–sydlig riktning. Det revs, eller fick sitt virke återanvänt, år 1917. Husgrunden efter parhuset finns fortfarande kvar.

Parhuset i Björnhult, 1791-1917. Tecknat av Per Johansson, 1977. Per föddes i parhuset 1901 och bodde där tills han var 12 år. Huset var avsett till två familjer. Det var en mycket lång byggnad med två kök i mitten, stort stugrum, två framkamrar på varje halvdel av huset. Bild: familjearkiv.

Interiör av parhuset, tecknat av Henrik Johansson, Spjutaretorp. Henrik var född i Ulriksmåla och vistades ofta i Björnhult. Bild:  Gunnar Svenssons arkiv, Husjönäs.

Under 1800-talet följde flera generationer självägande bönder. Gården fick då ett större hushåll med torpare, backstugesittare, pigor och drängar, vilket speglar den typiska utvecklingen för skogsgårdar i södra Småland. Huvudgården bildade centrum för ett nätverk av torp och backstugor där människor arbetade i jordbruket, i skogen eller vid kvarnen. Sammantaget tyder källorna på att Björnhult under 1800-talet snarare fungerade som en liten bymiljö än som en ensamgård.

Mot slutet av seklet splittrades ägandet och gården såldes 1884 vid exekutiv auktion.

År 1891 köptes Björnhult på nytt av en familj som bosatte sig på gården. Därmed inleddes ett nytt skede i gårdens historia (se Björnhult 1:2 och Björnhult 1:3).

Brukar- och ägarlängd

Brukar- och ägarlängden bygger främst på uppgifter i jordeböcker, mantalslängder och husförhör från Härlunda socken. Dessa källor redovisar i första hand skattskyldiga personer och hushåll. Uppgifter om familjemedlemmar, tjänstefolk och andra boende varierar över tid.

För vissa perioder saknas mantalslängder eller husförhörslängder, och i andra fall är källorna svårlästa. Därför kan brukare och ägare inte alltid fastställas med full säkerhet. I dessa fall redovisas de uppgifter som kunnat beläggas i de bevarade handlingarna.

Kyrkböcker och andra äldre källor innehåller begrepp som användes av dåtidens myndigheter och kyrkliga administration. Dessa uttryck speglar sin tids samhällssyn och bör förstås utifrån sitt historiska sammanhang snarare än utifrån dagens värderingar och språkbruk exempelvis när familjerelationer anges beskrivs barn som inte föddes inom äktenskapet som ”oäkta”.

1563

Byn Björnhult omnämns i jordebok. Någon brukare anges inte.

1596 – 1642

Brukare: Michel i Biörnhult

Hustru: Brita

Barn

S: Håken

S: Truffuid (död 1632)

Kommentar

Michel omnämns i jordeböcker 1596 och 1599 som skattebetalare i natura, främst smör och säd.

År 1632 inträffade det så kallade brodermordet mellan sönerna. Enligt domboken överföll Truffuid sin bror Håken, som i självförsvar dödade honom.

I mantalslängd 1642, som är den första mantalslängden för Härlunda socken, anges Håken som brukare.

1642 – 1675

Brukare: Håken

Hustru: Bengta

Kommentar

Uppgifter om barn, pigor och drängar saknas.

Håken anges som brukare i mantalslängderna under hela perioden. Det är möjligt men inte klarlagt, att han var son till Michel och Brita. I en kvarntullsmantalslängd från 1670 anges Håken och hustru på 1/3 mantal Björnhult.

Under den här perioden (1650-1680) blev Björnhult ett frälsehemman.

1676 – 1688

Brukare: änkan Bengta

Kommentar

Uppgifter om barn, pigor och drängar saknas.

Mantalslängder saknas för åren 1674 och 1675, vilket gör att det inte går att fastställa när Bengta blev änka.

Bengta brukade gården ensam i mer än tio år.

Under denna period återgick Björnhult från frälse till kronohemman.

1690 – 1699

Brukare: Bengt

Hustru: ej namngiven i källorna.

Kommentar

Uppgifter om hushållet saknas.

Bengt anges i mantalslängder 1690-1696 och jordeböcker 1697 och 1699.

1700

Kommentar

Mantalslängd och Jordebok saknas för år 1700.

1699 var Bengt brukare på kronohemmanet Björnhult.

1701 var en änka (namnet går ej att fastställa) med sonen Håkon hemmansägare på den friköpta gården Björnhult.

Det går inte att fastställa om släktskap föreligger mellan Bengt och änkan. De källor som varit tillgängliga ger ej svaren.

Det finns en möjlighet att det var Bengt som köpte gården men att han var död 1701 och att det är Bengts änka och son som ägde gården.

1701 – 1706

Ägare: änka (namn ej läsbart)

S: Håkon

Kommentar

Mantalslängderna anger att gården under denna period ägdes av en änka tillsammans med sonen Håkon.

1707 – 1717

Ägare: Håkon

Hustru: ej namngiven

S: Måns

Kommentar

Mantalslängder saknas för flera år under perioden.

1718 – 1730-tal

Ägare: Håkan

Hustru: Elsa

Barn

S: Michel

S: Bengt

Kommentar

Mantalslängder saknas för åren 1718-1745.

Husförhörslängden 1717-1734 är svårläst men visar ett hushåll med upp till nitton personer.

1736 – 1746

Brukare / ägare: oklart

Kommentar

Källorna är bristfälliga.

Uppgifter från kyrkans räkenskaper visar att Bengt Michelsen från Björnhult år 1738 spånklädde kyrkans norra sida och levererade stora mängde spik och spån.

Bengt Michelsson återkommer med arbete för kyrkan 1760 men då som boende i Trulsatorp, ”Bengt Michelsen i Trylsatorp betingade sig för arbetet med att spånbekläda kyrkan för 17:- ”.

I husförhörslängd för Örkeneds socken från 1772-1783, finns en uppgift på Bengt Michelsen en i Trulsatorp född 1705 och död 1782 men då födelsedatum saknas för Bengt Michelsson i Björnhult går det ej att fastställa att Bengt Michelsen i Björnhult var identisk med Bengt Michelsen i Trulsatorp.

Det finns ej heller uppgifter om arvsskifte eller försäljning.

Att Michel eller Bengt Michelsen med största sannolikhet hade en central plats i Björnhult under dessa år visar namnet på det nytillkomna torpet Michelstorp som omnämns första gången i husförhörslängd 1751.

Torpet bör ha tillkommit senast under 1730-talet och enligt namntraditionen var det gårdsägaren som gav namnet. Det fanns heller ingen angiven torpare på Mickelstorp med namnet Michael. Namnet Michael förkommer för övrigt inte i några husförhörslängder för Björnhult under alla år.

Den enda gång namnet tidigare anges är på förste brukare Michel från 1596. I socknen för övrigt var namnet förkommande men inte särskilt vanligt.

1746 – 1770

Ägare och brukare: Bengt Håkansson, född 1708

Hustru: Ingegierd, född 1722

Barn

S: född 1732

S: Bengt, född 1737

S: Kierstin, född 1742

Hushåll

Flera pigor, drängar och en inhyst familj förekommer i längderna. Hushållet omfattade tidvis upp till sexton personer.

Kommentar

Ägarförhållanden i mantalslängderna:

1761: Bengt med hustru samt ytterligare två personer på 1/2 bruk.

1768: ägandet fördelat på fyra personer.

1768-1769: Bengt och ytterligare en person som ägare.

1770: Bengt samt Carl med son, pigorna Maja och Karin.

Mantalslängderna 1771-1773 saknas liksom husförhörslängd för 1771-1772, vilket innebär att det uppstår svårigheter att klarlägga familjeförhållanden och arv.

Husförhörslängden för 1772-1790 visar att gården har en ny ägarfamilj, men Bengt Håkansson och pigan Pervin bor kvar som inhyses. Detta är sista anteckningen om Bengt Håkansson.

Bengt Håkansson var nämndeman och framstår som en betydande bonde i socknen.

Han levererade stora mängder ekspån och spik till kyrkbygget och lämnade även lån till kyrkan.

Under hans tid började torpen kring Björnhult utvecklas.

1770 – 1790

Ägare: Trufwed (Trued) Boosson, född 7 maj 1731 i Örkened, död 1811 i Björnhult.

Hustru: Olu Clemensdotter, född 11 oktober 1731 i Glimåkra, död 1825 i Björnhult.

Barn (födda i Örkened)

S: Per Truedsson, född 1754

S: Håkan Truedsson, född 1758

D: Bengta Truedsdotter, född 1768

Brukare: Senare under perioden utökades familjen med äldste sonen Pers familj

I hushållet ingick också:

Håkan Boosson, född 1742, död 1771 genom olycksfall, föll från klockstapel.

Drängar

Håkan, född 1732

Gudmundsson, född 1798

Pigor

Ingegjerd, född 1755

Elsa, född 1744

Elisabeth, född 1752

Parvin, född 1762

Ingegerd (omyndigförklarad)

Kommentar

Omkring 1770 köptes Björnhult av familjen Boosson från Örkened.

På Nya torpet som nu omnämns i handlingarna bodde Bengt Boosson, född 1736, tillsammans med tre andra personer födda 1745, 1765 respektive 1746. Namnet Boosson antyder släktskap med gårdens nya ägare, Trufwed Boosson, född 1731.

Under denna period uppfördes ett nytt boningshus, det så kallade parhuset, färdigställt 1791 samt två nya ladugårdar.

1790 – 1820

Ägare: Per Truedsson, född 1754 i Örkened

Hustru: Elin Svensdotter, född 1764 i Örkened

Barn

S: Håkan (1785-1808)

S: Per Persson, född 1788 i Björnhult

D: Ingegerd, född 1789 i Björnhult (gift med Jon Persson i Ulriksmåla)

S: Jöns, född 1793 i Björnhult

S: Carl (1796-1797)

D: Elin (1798-1819)

Brukare, broder: Håkan Trufwedsson (1758-1819)

Hustru: Kerstin Svensdotter (1762-1836)

Barn

D: Ingegerd Håkansson, född 1789

S: Per Håkansson, född 1795

Pigor

Ingegerd Johannesdotter, född 1760

Bengta Larsdotter, född 1761

Märtha, född 1780

Drängar

Jon Svensson, född 1767

Christian Michelsson, född 1883

Håkan Svensson, född 1775

Kommentar

Två bröder med familjer bodde samtidigt i Björnhult.

År 1789 ordnades undantag på Nya torpet för Per och Håkans föräldrar.

Trufwed Bosson avled där 1811, 82 år gammal. Olu Clemensdotter avled 1825, 94 år gammal.

1820 – 1828

Ägare: Per Persson, född 1788 i Björnhult, död 1862

Hustru: Maria Månsdotter, född 1791 i Husjönäs

Barn

D: Elin, född 1813

D: Ingeborg, född 1816

S: Håkan, född 1819

D: Karin, född 1825

D: Bengta, född 1828

D: Maria, född 1830

Brukare, broder: Jöns Persson, född 1793

Hustru: Bengta Nilsdotter, född 1790

Barn

S: Håkan, född 1816

S: Per, född 1817

D: Nilla, född 1819

S: Sven, född 1822

D: Elin, 1824-1826

S: Bengt, född 1826

Undantag (för föräldrarna):

Per Truedsson och Elin Svensdotter

Pigor

Ingeborg Svensdotter, född 1794

Lisbeth, född 1805

Elin Carlsdotter, född 1804

Drängar

Sven Adamsson, född 1807

Sven Johansson, född 1790

Kommentar

Familjen Per Persson bodde periodvis i Husjönäs (1812-1821) och Krampamåla (1821-1829) men anges även som inhysta i Björnhult.

Familjen Jöns Pehrsson hade 1815 flyttat tillbaka till Björnhult från Örkened för att bruka gården i Björnhult. Familjen återvände 1828 till Örkened.

1828-1834

Ägare: Per Persson

Hustru: Maria Månsdotter

Brukare

Dräng: Håkan Månsson (inflyttad 1834)

Hustru: Bengta Ingvaldsdotter

Barn (födda i Jämshög)

S: Ingvard, född 1823

S: Ingar, född 1826

S: Per, född 1828

S: Jon, född 1831

Inhyses

Änka: Elna Persdotter (1760-1834)

Dräng: Bengt Johansson, född 1811

Piga: Carin, född 1812

Kommentar

År 1834 såldes gården till drängen Håkan Månsson. Per Persson med familj flyttade till Krampamåla. Bröderna Per och Jöns hade båda etablerat sig med sina familjer utanför Björnhult.

1834 – 1853

Perioden 1835-1841

Ägare: Håkan Månsson, född 1794 i Karamåla, Jämshög

Hustru: Bengta Ingvarsdotter (född 1801 i Gränum, Jämshög)

Barn

S: Ingvard, född 1823

S: Ingar, född 1826

S: Per, född 1828

S: Jon, född 1831 i

S: Måns, född 1835 i Björnhult

D: Elin, född 1838 i Björnhult

D: Hanna (1842-1842)

Drängar

Olof Jönsson, född 1817 (inflyttad 1841)

Jon Håkansson, född 1819 (utflyttad 1843)

Håkan Jönsson, född 1818

Bengt Johansson, född 1811 (inflyttad 1835 från Jämshög)

Anders Svensson, född 26 sept 1820

Pigor

Elin Olofsson, född 1823 (inflyttad 1833)

Kerstin Jonsdotter, född 1816 (utflyttad 1840 till Knoxhult)

Britta Andersdotter, född 1818

Martha Svensdotter, född 1809 (anges som”krympling”)

Karin Larsdotter, född 1816

Ingeborg Nilsdotter, född 1815

Bengta Svensdotter, född 1825 (inflyttad 1840, utflyttad 1841)

Inhysta

Piga: Elin Eriksdotter, född 1809 i Thorsås

Barn (oäkta)

S: Jonas Svensson, född 4 april 1829 i Härlunda

D: Carolina, född 1835 i Härlunda

S: Sven, född 1840 i Virestad

Undantag (tidigare ägare till gården):

Per Truedsson, (1753-1836)

Hustru: Elin Svensdotter (1764-1837)

Undantagsänka: Kjerstin Svensson (1762-1836)

Änka: Elna Persdotter, född 1760 i Jämshög (inflyttad 1834, utflyttad 1836 till Jämshög)

Perioden 1841 – 1848

Ägare: Håkan Månsson och Bengta Ingvarsdotter, barnen Ingvard, Ingar, Per, Jon, Måns samt dottern Hanna.

Drängar

Peter Johan Nilsson, född 1816 (inflyttad 1844 utflyttad 1845)

Nils Fredrik Sjöholm, född 1816 (inflyttad 1843, utflyttad 1845)

Håkan Carlsson, född 1827 (inflyttad 1844, utflyttad 1845)

Olof Jönsson, född 1817 (inflyttad 1841, utflyttad 1844 till Husjönäs)

Jon Håkansson, född 1819 (utflyttad 1843)

Jonas Jonsson, född 1823

Jon Jonsson, född 1826

Jon Johansson, född 1822

Pigor

Elin Olofsdotter, född 1823 (inflyttad 1833, utflyttad 1844 till Jämshög)

Catharina Andersdotter, född 1822 (inflyttad 1844, utflyttad 1845)

Hanna Olofsdotter, född 1828 (inflyttad 1846, utflyttad 1848)

Hanna Andersdotter, född 1826 (inflyttad 1845, utflyttad 1846)

Bengta Håkansdotter, född 1825 (inflyttad 1846, utflyttad 1847)

Martha Jönsdotter, född 1814 (inflyttad 1845, utflyttad 1846)

Bengta Svensdotter, född 1825 (inflyttad 1840, utflyttad 1841)

Bengta Jonsdotter (född 1820)

Sissa Andersdotter, född 1830 (utflyttad 1847)

Martha Svensdotter, född 1809 (inflyttad 1833, utflyttad 1844)

Barn (oäkta)

S: Sven, född 1840

D: Elin, född 1844

Britta Andersdotter, född 1818 (inflyttad 1844, utflyttad 1845)

Barn (oäkta)

D: Elin, född 1841

Perioden 1849-1855

Ägare: Håkan Månsson med hustru Bengta

Barn

S: Ingvar (utflyttad till Ulriksmåla 1849, död 1873)

S: Ingar (utflyttad 1853 till Jämshög)

S: Per (utflyttad 1853 till Jämshög, inflyttad 1853)

S: Jon (utflyttad 1853 till Jämshög)

S: Måns (dräng i Björnhult 1853)

D: Elin

Pigor

Anna Månsdotter, född 1833 (inflyttad 1855)

Bengta Jonsdotter (utflyttad 1850)

Eva Svensdotter, född 1825 (inflyttad 1851, utflyttad 1852)

Elin Magnusson, född 1834 (inflyttad 1852, utflyttad 1853)

Drängar

Sven Johannesson, född 1832 (inflyttad 1849, utflyttad 1854)

Jonas Jonsson (utflyttad 1850)

Jon Johansson (utflyttad 1849)

Piga

Inga Håkansdotter, född 1826 i Jämshög (inflyttad 1853 till Knoxhult, inflyttad 1854)

Barn (oäkta)

D: Justina Persdotter, född 1849 i Härlunda

S: Johan, född 1851 i Härlunda

Kommentar

Under denna period fortsatte utvecklingen av torp och backstugor.

Håkan Månsson köpte gården 1834 då han var 40 år och sålde den 1853, när han var 59 år. Sonen Per övertog gården vid 25 års ålder.

Hustrun Bengta dog 9 maj 1855 och Bengt dog 1860 i Björnhult.

Håkan Månsson var kyrkvärd under nästan hela sin tid som bonde.

1853 – 1869

Ägare: Per Håkansson

Hustru: Ingegerd Jönsdotter, född 18 dec 1834 i Jämshög, gift 1853

Barn

D: Anna, född 1854

Bröder:

Jon Håkansson (utflyttad 1855)

Hustru: Maria Jonsdotter, född 1831 i Västra Torsås

Måns Håkansson (dräng)

Drängar

Sven Johannesson, född 1832 i Härlunda (inflyttad från Ulriksmåla)

Carl Johansson, född 1828 (inflyttad 1855 från Jämshög)

Sven Jönsson, född 1838 i Jämshög (inflyttad 1853, utflyttad 1855 till Jämshög)

1853 – 1869

Perioden 1853-1860

Ägare: Per Håkansson

Hustru: Ingegerd Jönsdotter

Barn (samtliga födda i Björnhult)

D: Hanna, född 1854

D: Bengta, född 1856

S: Magnus, född 1857

S: Johan, född 1859

Bröder – inhyses

Måns Håkansson (inflyttad 1860)

Hustru: Catharina Jonsdotter

Barn

D: Blända, född 1857 i Västra Torsås

D: Christina, född 1861 i Härlunda

Ingvard Håkansson (utflyttad till Kyrkhult 1862)

Hustru: Bengta Carlsdotter, född 1820

Barn (födda i Härlunda)

S: Måns, född 1850

D: Hanna, född 1854

D: Carolina, född 1859

D: Blända, född 1862

Drängar

Håkan Johannesson, född 1838 (inflyttad 1859)

Måns Håkansson, född 1 mars 1835 (inflyttad 1856)

Sven Johannesson, född1832 (inflyttad 1857)

Carl Johansson, född 1828 (inflyttad 1855, utflyttad 1856)

Sven Börjesson, född 1837 (inflyttad 1856, utflyttad 1857)

Håkan Svensson, född 1836 (inflyttad 1857, utflyttad 1857 till Sandsjönäs)

Sven Johannesson, född 1832, inflyttad 1858

Pigor

Elna Olofsdotter, född 1841 (inflyttad 1859 från Ulriksmåla)

Inga Svensdotter, född 1833 (inflyttad 1855, utflyttad 1856 till soldattorpet, Långasjömåla)

Maria Svensdotter, född 1840 (inflyttad 1857 från Sandsjönäs, utflyttad 1858)

Elin Johannesdotter, född 1839 (inflyttad 1857, utflyttad 1858)

Anna Håkansdotter, född 1841 (inflyttad 1858 från torpet Johanstorp Gäddegölshult)

Undantag

Håkan Månsson (undantagsänkling och tidigare ägare)

Dotter: Elin (utflyttad 1856)

Dotterdotter: Justina Persson (1849-1860)

Perioden 1860 – 1869

Ägare: Per Håkansson och Ingjerd Jönsdotter och barnen Hanna, Bengta, Magnus, Johan samt

tillkomna barn:

S: Håkan, född 1861

S: Olof, född 1864

E: Emma, född 1865

Inhyses

Sven Jönsson, född 1838 i Jämshög (utflyttad 1868 till Amundshylte)

Hustru: Maria Andersdotter

Barn

S: Jöns, född 1860

S: Carl Magnus, född 1861

D: Johanna Matilda, född 1864

D: Elna Sofia, född 1867

Piga: Hanna Johansdotter, född 1815 (inflyttad från Spjutaretorp 1867)

Dräng: Sven Johannesson, född 1832

Piga: Anna Håkansson, född 1841

Barn

S:  Johan, född 1862

Sven Johannesson och Anna Håkansson med sonen Johan flyttade 1862 till backstugan Grönadal.

Drängar

Olof Hansson, född 1842 i Härlunda (inflyttad 1862 från Michaelstorp, utflyttad 1865)

Håkan Svensson, född 1845 i Härlunda (inflyttad från Knoxhult, utflyttad 1863)

Sven Svensson, född 1844 i Härlunda (inflyttad 1864 från Björnön, utflyttad 1865)

Håkan Johannesson, född 1838 i Härlunda (utflyttad 1863)

Sven Carlsson, född 1845 i Härlunda

Hustru: Bengta Abrahamsdotter, född 1844 i Härlunda

Sonen: Peter Johan Johansson, född 1865 (oäkta)

Pigor

Elna Olofsdotter, född 1841 i Jämshög (utflyttad 1861 till Michelstorp)

Anna Johannesdotter, född 1843 i Härlunda

Maria Persdotter, född 26 sept 1845 i Härlunda

Brukare: Sven Svensson, född 1846

Hustru: Sissa Nilsdotter, född 1848

Barn

S: Sven Magni, född 1869

D: Emma, född 1870

Dräng

Sven Håkansson, född 1847 i Härlunda

Kommentar

Sven Svensson med familj och dräng kom till gården 1864 för att bruka den tillsammans med ägaren Per Håkansson.

Till Björnhults gård hörde sedan 1600-talet en kvarn – Lidqvarn. Per Håkansson sålde 1864 halva kvarnen till lanthandlare Johan Persson, lanthandlare från Häradsbäck. De planerade att att utöka kvarnverksamheten genom att bygga upp en tull-mjölkvarn, alltså en kommersiell verksamhet (se Björnhults kvarn och såg)

1869 – 1879

Ägare 1/6 mantal: Per Håkansson

Hustru: Ingegerd Jönsdotter samt döttrarna Hanna, Bengta och Emma samt sönerna Magnus, Johan och Olof

Ägare 1/6 mantal: Sven Svensson

Hustru: Sissa Magnusson

Barn (födda i Björnhult)

S: Sven Magni, född 1869

D: Emma (1870 – 1870)

S: August, född 1871

S: Nils Johan, född 1873

D: Emma Maria, född 1876

S: Olof, 1878 – 1878

S: Gustav, född 1879

D: Emilia, född 1882

S: Sven Johan, född 1884

D: Jenny Martina, född 1887

Drängar

Sven Håkansson, född 1847 (inflyttad 1875)

Sven Johannesson, född 1855 (inflyttad 1873 från Husjönäs till Michelstorp)

Olof Hansson

Pigor

Bengta Sunesson, född 1850 (inflyttad 1873)

D:  Christina, född 1875 (oäkta)

Sigrid Bengtsdotter, född 1855) i Härlunda (inflyttad 1872 från Amundshylte)

Kommentar

Gårdens ägande delades mellan två delägare som ej hade släktskap. Sven Svensson kom att kallas  Sven i Björnhult.

1879 – 1884

Ägare: Magnus Persson, född 1857 i Björnhult

Hustru: Christina Nilsdotter, född 1854 i Härlunda

Barn (födda i Björnhult)

D: Jenny, född 1879

D: Emelie, född 1880

D: Ida, 1882 – 1882

S: Hilding, född 1884

S: Ernst, född 1886

Ägare: Sven Svensson

Hustru: Sissa Magnusson samt åtta barn.

Brukare på 1/12 mantal: Per Håkansson och Ingjerd Jönsdotter samt barnen Emma och Håkan (Magnus Perssons föräldrar):

Drängar

Johan Persson, född 1859

Johan Svensson, född 1862

Pigor

Carolina Magnusdotter, född 1865

Christina Svensdotter, född 1857

Dotter: Christina (oäkta)

Kommentar

Magnus Persson övertog 1879 sin fars andel i gården.

Det rådde oklarheter om rågången mellan Ulriksmåla och Björnhult. Sven Svensson och Magnus Persson ägde 1/6 av Ulriksmåla. Utredning och beslut 18 juni 1880 då Sven Svensson och Magnus Persson sålde sina andelar.

Gustaf Bengtsson Åberg köpte 1884 torpet Björnön, avsöndrad från Björnhult, köpebrev 17 mars 1884.

1884 – 1891

Ägare:

August Svensson

Per Nilsson

Sven Johan Svensson

Kommentar

Gården köptes vid exekutiv auktion 1884.

Ägarna (från Husjönäs) bodde inte själva i Björnhult och gården stod delvis öde under slutet av 1880-talet.

I husförhörslängden för åren 1881-1893 anges att de tre tidigare ägarfamiljerna fortfarande var boende i Björnhult trots att de förlorat gården 1884. Det framgår ej huruvida de vara brukare på gården, boende där eller enbart antecknade där. Det framgår i källorna att Björnhults gård ”låg öde”.

Familjen Per Håkansson flyttade 1888 till Kyrkhult (lokal källa anger utflytt 1879)

Familjen Magnus Persson flyttade den 20 oktober 1888 till Nordamerika.

Familjen Sven Svensson flyttade 1890 till Björkesjömåla och år 1895 vidare till Knoxhult.

På gården fanns också vid tiden då gården såldes pigor och drängar:

Johan Persson, född 1859 (utflyttad 1881 till Kyrkhult)

Johan Svensson, född 1862 (inhyses i Mickelstorp 1886)

Johan Svensson, född 1862 (utflyttad 1887 till Gröndal)

Christina Svensdotter, född 1857 (utflyttad till Vashult)

Carolina Magnusson, född 1865

1891

Gården köptes 1891 av Peter Håkansson och hans familj (se Björnhult 1:2)

Kvarnfastigheten köptes 1891 av Sven-Magnus Svensson, (se Björnhults kvarn och såg).

Text: Ingrid Johansson, 2026

Källor

Riksarkivet

Allbo härads dombok A1:3 (1630-1635) Domböcker. Arkivkod SE/VALA/01513.

Kammarkollegiet, Smålandshandlingar. Jordeböcker 1563, 1596, 1599 och 1701.

Mantalslängder 1642-1700-talet.

Härlunda kyrkoarkiv

Husförhörslängder.

In- och utflyttningsböcker.

Församlingsböcker.

Födelse- dopböcker.

Rättsliga handlingar och skiftesakter

Allbo häradsrätt (1884), Protokoll om exekutiv auktion på hemmanet Björnhult i Härlunda socken.

Allbo häradsrätt, Fl:9. Lagfartsprotokoll 1891.

Laga skifte Björnhult 1. Lantmäterimyndigheternas arkiv (LMS) F33-8:2.

Kartor

Geografisk karta, rågång mellan Allbo härad och Östra Göinge härad (Skåne) år 1742. Akt F30.

Geografisk karta över avmätning Konga, Kinnevalls, Allbo och Norrvidinge härad år 1675. Akt F20.

Lantmäteristyrelsens arkiv: Geografisk karta, år 1660. Akt F16.

Rikets allmänna kartverks arkiv: Generalstabskartan 1869. Akt J243-10-1.

Tryckt litteratur

Johansson Kenneth (2008) Herrar och bönder. Om jurisdiktionen i några småländska friherrskap på 1600-talet.

Nilsson Johan (1957):Västan om sjön Åsnen. Minnen från södra Allbo, del 3.Växjö: Smålandspostens tryckeri.

Nilsson Johan (1961): Från gränsbygden. Härlunda i gångne tid. Växjö: Smålandspostens tryckeri. Muntliga och skriftliga berättelser om Björnhults historia, lokala källor.

Digitala källor

Institutet för språk och folkminnen (SOF). Ortnamnsregistret. (https://www.isof.se)

Övriga källor

Muntlig tradition nedtecknad i samband med studier av Björnhults historia