Torpet Nyatorp
under Björnhult i F Husjönäss rote
Simnas (platsen är bebodd)
Nyatorp tecknat av Per Johansson, 1979. Per var född 1901 och kände väl till torpet under 1910-1920 talen. Läget Nyatorp låg på en kulle cirka 500 meter väster om Björnhults by Namnet Torpet fick namnet Nyatorp, vilket är ett typiskt arbetsnamn för ett nyanlagt torp. När torpet anlades var det helt enkelt det senaste torpet och kom därför att kallas det nya torpet. I socknen anlades flera torp vid denna tid som också fick namnet Nyatorp. Namnet visade sig bli bestående. När ytterligare torp senare anlades fick de andra namn och Nyatorp blev kvar som fast benämning. Under den tid då siste torparen Simon Nilsson bodde på torpet började platsen i bygden kallas Simnas, det vill säga platsen där Simon bodde. I dag lever endast detta namn kvar. Torpets historia Under mitten av 1700-talet växte torpbebyggelsen under Björnhult. Hjortatorpet och Miekelstorpet hade redan etablerats och ytterligare ett torp - Nyatorp - var under uppbyggnad. Torpet omnämns första gången i husförhörslängden från 1772, men det har sannolikt funnits tidigare. Nyatorp var under lång tid det största torpet under Björnhult och fungerade både som torp och som undantagsbostad. Husförhörslängder från 1772 och framåt visar att torpet var bebott under 1770-talet, då Björnhults gård fick nya ägare. Gården kom därefter att brukas av samma släkt under tre generationer (Boosson – Trufwedsson – Persson). Torpet användes under denna tid som undantagsbostad för familjemedlemmar i denna släkt fram till omkring 1811. Trufwed Boosson avled där den 24 februari 1811, 82 år gammal, som undantagsman. Ole Clemensdotter, undantagsänka, avled 1825, 94 år gammal Under mitten av 1800-talet (1843-1865) tycks det äldre torpet ha upphört och ersatts av en backstuga som hade benämningen Backstugan Nyatorp. När ett nytt torp uppfördes omkring 1865 återupptogs torpbebyggelsen på platsen. Backstugan nämns inte efter 1865. En torpinventering från 1982 anger att torpets byggnader härrörde från omkring 1850. Uppgifterna i husförhörslängderna tyder dock snarare på att de nya byggnaderna togs i bruk omkring 1865. Förutom boningshuset, som bestod av två rum och kök, fanns en ladugård, vedbod och en källare. Torpet var ett dagsverkstorp, men det var möjligt för torparen att i stället betala ersättning för vissa dagsverken. Brukare På Nyatorp levde cirka nio torparfamiljer och en undantagsfamilj. Första kända boendet var Bengt Boosson och senast boende var Karna som var änka efter Simon. Under 1870-talet blev Magnus Bengtsson, född 1835, och Karna Johansdotter, född 1840, torpare på Nya torpet. De fick tillsammans sex döttrar och en son. Magnus arbetade förutom som torpare även som murare. Han anlade husgrunder och byggde stengärdsgårdar. Tillsammans med sin hustru anlade han exempelvis den stengärdsgård som ligger utmed vägen strax före Miekelstorpet. Magnus Bengtsson avled 1883, samma år som parets yngsta barn, sonen Johan Emil, föddes. Fyra av döttrarna liksom sonen avled under åren 1880–1885. Karna gifte om sig 1886 med änkemannen Simon Nilsson. Simon avled på torpet 1914, 90 år gammal, och Karna blev åter änka. Hon bodde kvar på torpet till 1923 då hon flyttade till Björeryd i Kibboström, där hon avled 1925, 85 år gammal. Senare historia Torpet revs under 1920-talet och marken återgick därefter till gården Björnhult 1:2. Platsen är sedan 1979 bebyggd med permanent bostad. Brukarlängd 1772-1790 Familj (1) Torpare: Bengt Boosson, född 1736 i Örkened
Hustru: Ingegerd, född 1745 Barn
S: född 1765 (namn svårläst)
D: född 1776 (namn svårläst) Kommentar: Efternamnet Boosson tyder på att familjen kan ha haft samband med den familj som samtidigt brukade Björnhults gård. 1789-1810 Undantagsboende Trufved Bosson (1731-1811)
Hustru: Ole Clemensdotter (1731-1825) Änka (efter Bengt Booson): Ingegerd, född 1745 Dräng: Per Bengtsson, född 1765 Kommentar
Torpet användes från omkring 1790 som undantagsbostad för föräldrarna till Per Trufwedsson som övertagit Björnhults gård. Trufwed Bosson avled på torpet den 24 februari 1811, 82 år. Ole Cemensdotter avled 94 år gammal. Ingen uppgift om vart Ole bodde efter mannens död. 1811-1820 Familj (2) Torpare: Per Nilsson, född 1762
Hustru: Catharina Jönsdotter, född 1797 Barn
S: Anders, född 1819
D: Karin, född 1821 Familj (3) Torpare: Hinnu Persson, född 1777
Hustru: Elin Jönsdotter, född 1779 Barn D: Lisbeth, född 1805
S: Håkan (1812-1815)
S: Per, född 1813
S: Håkan, född 1815 Kommentar: I husförhörslängden anges att Hinnu Persson blev häktad för tjuveri 1814. Han hade dessutom flyttat med hustru och barn till Virestad utan att meddela sig. Hinnu dömdes av häradsrätten den 14 maj 1817 för inbrott. Straffet blev 40 par spö samt kyrkoplikt (spöstraff fanns kvar i Sverige till långt in på 1800-talet även om det förbjöds i lag 1864). Familj (4) Torpare: Lars Svensson, född 1785
Hustru: Anna Svensdotter, född 1782 Barn
D: Elin, född 1812 Kommentar: Husförhörslängden ger ett fåtal uppgifter om in- och utflyttningar därför går det ej att klarlägga vilka familjer som bodde där samtidigt. 1821-1829 Familj (2, enligt ovan) Torpare: Per Nilsson med hustru Cathrina Jönsdotter samt två barn. 1830-1834 Torpare, dräng: Sven Johansson, född 1770 (inflyttad 1829, lagligen skild från sin hustru) Inhyses Ingeborg Erlandsdotter (noteras som fattighjon) 1835-1841 Torpare: Sven Johansson Familj (5) Torpare, änkling: Måns Johansson, född 1799 Barn
S: Jonas, född 1830
D: Anna, född 1833 Kommentar: Drängen Sven Johansson utgjorde förmodligen en övergång mellan två torpargenerationer. Familj (6) Torpare: Johannes Johansson, född 17 nov 1805 i Västra Torsås (inflyttad 1830)
Hustru: Gunnhild Persdotter, född 12 okt 1805 Barn D: Martha, född 1826
S: Petter, född 1828
S: Jöns, född 1832
S: Jöns, född 1834
S: Johannes, född 1836 Inhyses
Änkling (före detta torparen): Per Nilsson (1762-1841) Barn
S: Anders, född 1819 (utflyttad 1836 till Jämshög)
D: Karin, född 1821 (utflyttad 1837 till Örkened) Piga: Ingeborg Erlandsdotter (1760-1839, fattighjon) Tillfälligt boende Jöran Svensson, född 18 sep 1825 (från Mörrum, inflyttad 1839, utflyttad 1840 till Virestad) 1841-1843 Familj (6, enligt ovan) Torpare: Johannes Johansson och Gunnhild Persdotter tillsammans med de fem barnen Kommentar: Familjen var inflyttad 1830. De flyttade 1843 till Foglahem i Knoxhult efter 13 år som torpare på Nya torpet. 1843-1865 (backstugan Nya torpet) Under åren 1843–1865 anges ingen torpare i husförhörslängderna. På platsen fanns däremot en backstuga där två familjer bodde. Carl Jonsson med hustru Lisbeth Clemensdotter och fyra barn bodde där mellan åren 1846-1865. Familjen Per Svensson bodde där mellan åren 1861 och 1865 (se Backstugan Nya Torpet) Backstugan nämns ej därefter. 1865-1873 ( Nya Torpet) Familj (7) Torpare: Per Svensson, född 1826 i Örkened
Hustru: Ingegerd Bengtsdotter, född 1825 i Virestad Barn D: Signild, född 1857
D: Blända, född 1861
D: Pernilla, född 1864
S: Bengt, född 1867 Kommentar: Per Svensson och familjen flyttade in i det nybyggda torpet Nyatorp. De hade tidigare bott i Backstugan Nyatorp. Familjen flyttade till Örkened den 24 oktober 1873 efter åtta år som torpare och fyra år som backstugesittare. 1873-1886 Familj (8) Torpare: Magnus Bengtsson, född 1835 i Virestad (inflyttad 1873, från Sjöholmen i Billarp)
Hustru: Karna Johansdotter, född 1840 i Västra Torsås Barn D: Christina, född 1867 (död 1880) D: Blenda, född 1870 (död 1883) D: Emma, född 1873 D: Matilda, född 1876 D: Ida, född 1878 (död 1885) D: Wendla, född 1883 (död 1885) S: Johan Emil, född 1883 (död 1885) Kommentar: Magnus Bengtsson avled den 5 mars 1883. Flera av barnen avled under första hälften av 1880-talet, troligen i en infektionssjukdom, exempelvis dysenteri (då ofta kallad "rödsot) 1886-1914 Familj (9) Torpare: Simon Nilsson, född 1823 i Vederslöv
Hustru: Karna Johansdotter Karnas barn D: Emma Magnusdotter (bortflyttad till Danmark den 9 juni 1899) D: Matilda Magnusdotter (bortflyttad till Danmark) Piga: Hanna Johannesdotter, född 1845 i Härlunda (benämnd i husförhörslängd som svagsint, utflyttad 1916 till Krampamåla) Kommentar: Simon som var änkling sedan den 7 januari 1885, flyttade in den 30 december 1866 efter att ha gift sig med Karna. I Smålandsposten N:o 189 Måndagen den 5 december 1904 kan man läsa: En rask åldring, är 82-årige torparen Samuel Nilsson från Björnhult, Härlunda. Han sköter ännu sitt stora torp samt går dagsverken på gården, och tycker att denna raskhet och levnadsform är till gagn för kroppen. Det kan tilläggas att Nilsson aldrig varit vän af rusdrycker o.d. Smålandspostens skribent slarvade förmodligen med förnamnet på torpare Nilsson, övriga data stämmer för torparen på Nyatorpet. 1914-1923 Simon Nilsson dog den 22 juni 1914. Karna bodde kvar till 1923. Torpets byggnader revs under 1920-talet och marken återgick till Björnhult 1:2. Källor Härlunda kyrkoarkiv: Husförhörslängder 1772-1899.
Församlingsböcker 1900-1934. Institutet för språk och folkminnen (SOF). Ortnamnsregistret (https://www.isof.se Bygdeinventering, Härlunda socken, 1982. Muntlig tradition nedtecknad i samband med studier av Björnhults historia. Bilder: Familjearkiv Text: Ingrid Johansson, 2006
Ladugårdsruin, förmodligen från omkring 1862.
