Byggnaden Långhult 1:41

Långhult 1:41 I mantalslängden 1642 är det en gård i Långhult som brukas av Jöns med hustru Britta och Nils med sin hustru Karin. Gården är ett skattehemman på 1 mantal och är stamfastigheten i Långhult. Efter några år dör Jöns och Nils verkar då ta över gården. I slutet av 1600-talet är det bonden Johan Olofsson med änkan Anna som driver gården. Enligt Jordeboken 1695 under Johan Olofssons ägartid var räntan både pengar, dagsverken, årliga hästar och kungshästar (se text ur JB 1695 nedan). Denna skatt betalades alltså till kronan/staten. Dagsverkespenningar kunde omvandlas till kontant ersättning under 16- och 1700-talen. När det gäller hästarna var det s.k. fodernötsersättningar, en ersättning/skatt till kronan för en tidigare skyldighet att ta emot kungens och högre tjänstemäns hästar till utfodring. I Härlundas första husförhörslångd 1717 benämns denna gård Långhult Västregård och ägs gemensamt av Sune Johansson med hustrun Elin och Nils Johansson med hustru Ingierd. Inhyses är då änkan Anna som varit gift med den tidigare ägaren Johan, som eventuellt kan vara Nils Johanssons far. Har inte hittat belägg för detta men det är ju troligt eftersom Sune och Nils tillsammans tar över gården efter fadern Johan. I den första husförhörslängden 1717-1728 finns soldaten nr 10 för Långhult på samma sida som brukarfamiljerna. Soldaten heter Nils Lång och hans hustru Annicka och de bor i soldattorpet som ligger på gårdens äger en bit västerut. Nils Johanssons son Erengisle Nilsson är gemensam ägare av Norregården (tidigare Västregården) med Olof Sunesson vid en ägouppdelning 1744. Se den vackra kartan nedan om hur de nära ägorna delas upp emellan Norregården, 1/2 mantal och Södregården, 1/2 mantal. Långhult 1:41, om 1/4 mantal är placerad tillsammans med övriga gårdar i byn Långhult. Jon Persson med hustrun Ingeborg är ägarna av gården (B) vid Laga skiftet 1853-1854 och gården blir kvar på sin ursprungliga plats i byn Långhult. Ägorna till gården B framgår av den karta som beskriver det laga skiftet. Den kartan finner du under byn Långhult i menyn till höger.  Gården har ägts och brukats av många personer genom århundradena. Dessa framgår av ägandelängden, som du finner nedan. Man måste dock ha i åtanke att det fanns många fler personer som var verksamma på gården. Det var drängar och pigor som ofta bodde på gården liksom undantagspersoner i form av gamla änkor eller änkemän. Även andra inhyses personer/familjer kunde bo på gården med olika uppgifter att sköta. Även gamla och orkeslösa inhysehjon kunde ha sin plats på gårdarna. Under åren 1788 till och med 1836 bestod stamstället 1:41 av 3/16 mantal och en avsöndrad gård om 1/16 mantal. Bönderna som ägde och brukade dessa mindre ägor framgår av två bilagor nedan. Bonden Magnus Jonsson och hustrun Blenda Persson brukade gården mellan 1860 till 1909. Under den tiden föddes nio barn men enbart fyra överlevde och som alla emigrerade till Amerika. Många barn nådde inte vuxen ålder utan drabbades av de återkommande epidemierna, såsom smittkoppor, dysenteri /rödsot, kolera och olika febersjukdomar. Tre utav barnen i denna familjen dog av just difteri.  År 1892 utbjuds gården på exekutiv auktion enligt kungörelse i Post- och Inrikestidningar. Se nedan. Försäljningen har nog blivit uppskjuten för det är sterbhuset som äger gården när Magnus Jonsson dör 1909. Einar Gustavsson och hans hustru ägde gården från 1926 till 1930. Einar blev senare sågverksägare inne i Häradsbäck. Men mest berömd blev deras dotter Lisa Larsson, som kanske är Sveriges mest kända keramiker och  hennes djur och barn pryder många hem. Idag är detta den största gården i Långhult, där flera ägor tillkommit under åren. Se bilder nedan.  Källor: Kyrkb. Hus.l. och LHK, Jordeböcker, Mantalslängder, Post- och Inrikes tidningar och muntliga källor.

Ägar- och brukarlängd