Byggnaden Ilatorp

Stamfastigheten i Ilagölsmåla (Ellagölsmåla). Ägarlängd till fastigheten Ilagölsmåla 1:1 finner man under " Läs mera om..." längst ner på sidan. Ilagölsmåla 1:1 Gården och byn hette från början Ellagölsmåla, som framgår ur jordeböcker och mantalslängder från mitten av 1600-talet. Men redan i socknens första husförhörslängd benämns gården Ilagölsmåla men i ortsregistret finns båda namnen och båda namnen används i olika sammanhang. Namnet Ilatorp (Illatörp på lokalspråket) introduceras sedan i Kyrkoboken 1751 inom parentes. Kanske var det just namnet Ilatorp som användes i vardagslag i bygden. Gården var ursprungligen ett kronohemman på 1/4 mantal, ett så kallat ”Fiärdingshemman”. Innehavaren av ett sådant hemman ägde alltså inte gården utan var brukare av detsamma. Kronobonden får använda skog till husbehov men framförallt ekträd och även bok fick inte avverkas. Jorden ägdes av kronan, men efter 1700-talet kunde kronobönderna skatteköpa sina hemman och bli självägande bönder. Detta var vad som skedde även i Ilagölsmåla, som då blev ett Krono Skattehemman. Gården var en ensamgård och stamfastighet i byn. Närmaste grannar vid denna tid var de boende på gården i Bromåla, Verahult, Hårdahult och Slätthult. I mantalslängden för år 1643 framgår att bonden hette Håkan och hans hustru Johanna. Någonting hände emellertid, så gården låg öde under ett antal år fram till 1655. Därefter är det bonden Ingemar och sedan Oluf med hustrun Kirstin som tar över gården. Från 1676 är det bonden och salpetersjudaren Jöns och hans hustru som brukar gården fram till 1695. I kyrkoboken 1717 heter bonden Sven och hans hustru Elsa. På gården bor då också Nils och Ingeborg liksom inhyses boende Britta. Dessutom bor drängen Olof Andersson och hustru Inga här. Några år efter tar Nils Olsson och Ingeborg Ingmarsdotter över, så troligtvis är Ingeborg en dotter till den tidigare  bonden Ingemar. Nils Olssons far var "Oluf i Illagölsmåla". Enligt Helga Lindberg (se artikeln "Den ristade logväggen vid Illagölsmåla gård" nedan) så omtalas han i 1670 års kvarntullsmantalslängd och var sannolikt född i slutet av 1500-talet. Denne Nils Olssons barnbarn Nils Persson, som ägde gården 1765-1772, var enligt Helga Lindberg den som byggde mangårdsbyggnaden, "ett väldigt bygge med framkarmar och storstuga i två våningar." Man sa att "Pella Nisse i Illagölsmåla, han förebyggde sig", d v s han orkade ej ekonomiskt med mangårdshusets kostnad. Familjen flyttade därför efter några år till Karsemåla. Några av bönderna på Ilatorp var även salpetersjudare. Man samlade in urinindänkt jord för att kunna ta tillvara salpeter. Salpeter var råvaran för att göra krut. Alla bönder tvingades tidigt leverera sin kvot av salpeterjord, aska, ved och kol. Längre fram blev det ett yrke att vara salpetersjudare som levererade krutråvaran. Vid storskiftet 1815 ägdes Ilagölsmåla av Olof Bengtsson i Verahult. Då fastställdes de yttre gränserna till hemmanet (se text nedan från Storskiftet 1815, kartan finner du under C2 Bromåla).  Till Ilagölsmåla tillhörde en backstuga, Björkemoen, Sofi Kalles koja, som varit bebodd sen början av 1700-talet. Senare styckades en mindre del av den södra delen av marken av där den lilla gården Björkelund, 1/32 mantal (numera bara ruiner) och Sofie Kalles backstuga låg (se Björkemoen i menyn till höger).  Det kan tydligen gå hett till när en hemmansägare från Ilagölsmåla åker till stan. Följande notis kunde man läsa i Smålandsposten 13 november 1896: ”Öfvervåld. Hemmansegaren Karl Magni Andersson från Ilagölsmåla i Härlunda socken, har anmält å Wexiö poliskontor att han i onsdags skulle å stora torget blifvit öfverfallen och slagen två slag med knuten hand samt blifvit tilldelad tre ”danska skallar” af klockhandlaren Karl Otto Danielsson i Wexiö.” I boken ”Farfar och jag - vår färd genom tiden och bygden” intervjuar Cecilia Johansson sin farfar Vilhelm Johansson som delger många intressanta historier om bygden och de som bodde här. Vilhelms morfar och mormor var Karl August Jönsson och Sofia Svensdotter med koppling till Sofie Kalles koja och som på äldre dar bodde i Björkelund. Han berättar när de kom till en T-korsning i Verahult: ”Den här korsningen kallades för ’Illatörpa vejaskäl’ men di sa även ’Asperna’ för här stod två stora asper förr. Här samlades ungdomarna, di dansade här och träffades. Sen när dansbanan i Härlunda kom till så samlades di likaväl här. Vi kunde väl va en 50 stycken här, alla stannade till här på vägen hem och här lärde man känna många”. Han berättar också  att i huvudhemmanet fanns några lekkamrater: ”Ja, det var två pojkar där, den ene var så gammal som Edit, min lillasyster, så han var ett år yngre än jag. Så var där en som var lika gammal som Olga, så di sprang och lekte ihop. Den ene hette Teodor å den andre hette Rudolf” (nuvarande ägares far och farbror) Ilatorp har under århundradena ibland gått i arv till en son eller dotter.  Det är emellertid först på slutet som  fyra generationer ägt gården. Andreas Svensson från Lönashult och Brita Jonsdotter från Finnanäs som tog över gården 1874 är den nuvarande ägarens farfars morfars far och mor.