Byggnaden Långhult 1:36
under Långhult i B Långhults rote
Långhult 1:36
Ägar- och brukarlängd finns under länken ”Läs mera om…..” längst ner på sidan. Denna gård har en verkligt lång historia och var ursprungligen en del av den gård om 1 mantal som fanns i mitten av 1600-talet i byn Långhult. Gården kallades då Långhults Södregård och delar samma ursprungshistoria som Norragården. I första Husförhörslängden 1717-1728 kan man utläsa att det i byn Långhult finns sex gårdar, två Västregårdar och fyra Östregårdar. Den ena Östregårdens bonde och brukare är Åke Nilsson med sin hustru Elin och även sonen Nils Åkasson. Under nästa ägare, Nils Nilsson, har Östregårdarna slagits samman till enbart två. Under 1700-talet har den gård som senare kallas Långhults Södregård ett stort antal ägare och brukare. Ibland tar sonen över efter sin far. Men det var inte bara bonden och hans familj på gården. Här bodde även drängar och pigor och s k inhyses personer eller hela familjer. Ibland bodde de i mangårdsbyggnaden men även i särskilda små hus. De fick betala för sig med olika arbetsuppgifter. De som inte orkade arbeta fick kanske ändå bo kvar på nåder Även undantag för de äldre eller änkor och änklingar hörde till det normala. Nils Nilsson och Per Håkansson är gemensam ägare av Södregården vid en ägouppdelning 1745. Se texten och den vackra kartan nedan om hur de nära ägorna delas upp emellan Norregården, 1/2 mantal och Södregården, 1/2 mantal. År 1831 tillträdde ett ungt par som de nya ägarna. Mannen, Jon Jönsson, var bondson från Billarp, som 1824 gifte sig med en bonddotter i Verahult, Kjerstin Olofsdotter. Hon dör emellertid efter ett års äktenskap under en förlossning. Den unge änklingen gifter senare om sig med en bonddotter i granngården i Långhult (1:7), Kjerstin Håkansdotter och de blir nu själva bonde och bondhustru på en gård om 1/4 mantal. Familjen växer under åren. Fyra söner i rad och sedan två döttrar. En av sönerna, Bengt, kommer framöver att bli vida berömd inte bara i den egna socknen. Mera om det senare. Familjen drabbas också hårt. Dottern Johanna dör åtta år gammal och sonen Jonas dör när han ramlar av en häst, tretton år gammal. Elin gifter sig senare med Johannes Svensson på torpet Johanneshus. Sonen Peter blir den som tar över gården. Även Peters bror Bengt Jonsson med hustrun Elin Bengtsdotter driver gården mellan 1866 och 1873. Under dessa år föds tre söner, bland annat Carl Magni, som många år senare i Amerika blir pappa till Wille Karlsson i Bromåla. År 1873 bytesköper Peter Jonsson och brodern Håkan i Torbjörnahult gården i Brändetorp, som brodern Bengt (Brände-Bengt) tar över m hustrun Elin. Bonden Bengt Nilsson på Brändetorp tar då över Långhult 1/8 mtl fram till 1875 då han flyttar tillbaka till ett undantag i Brändetorp. En sommarkväll 1875 mördas undantagsmannen Johannes Svensson i Brändetorp. Brände-Bengt dömdes för anstiftan till mord medan Johan Svensson Hult, ”Gärdslevargen”, tidigare knekt och boende i ett soldattorp i Torbjörnahult, dömdes till livstids fängelse. Bengt dog sedan i fängelset Citadellet i Landskrona 1881. Mordet och allt som hände i bygden denna sommarkväll 1875 beskrivs i en mycket intressant bok ”Härlundamordet 1875 – En tragedi i småländsk fattigbygd” av Jan Mellhed. ”Storbonden” Peter Jonsson väljer 1890 att lämna hembygden för gott och emigrerar med hustru och sju barn till Amerika. Torpet Lindehult 1/16 mantal (Långhult 1:10) i södra delen av gårdens marker friköptes år 1885 och även torpet Svenslund avsöndrades då. Se karta nedan. Ägaren till Långhult 1:41 Arnold Nilsson och hans hustru Edit Linnéa lämnar över gården till sin son och flyttar några hundra meter sydost till denna gård Långhult 1:36, som köps 1986. Källor: Kyrkb. Hus.l. och LHK, Jordeböcker, Mantalslängder och muntliga källor. 
