Byggnaden Långhult 1:38

under Långhult i B Långhults rote

Långhult 1:38

Ägar- och brukarlängd finns under länken ”Läs mera om…..” längst ner på sidan. Denna gård har en verkligt lång historia och var ursprungligen en del av den gård som fanns i mitten av 1600-talet i byn Långhult (se bild nedan) och alltså inte på den plats som den finns idag. Enligt Jordeboken 1695 var det ett Skattehemman och Johans (Olofsson) namn nämns här och räntan är både pengar, dagsverken, årliga hästar och kungshästar (se text ur JB 1695 nedan). Denna skatt betalades alltså till kronan/staten. Dagsverkespenningar kunde omvandlas till kontant ersättning under 16- och 1700-talen. När det gäller hästarna var det s.k. fodernötsersättningar, en ersättning/skatt till kronan för en tidigare skyldighet att ta emot kungens och högre tjänstemäns hästar till utfodring. De första brukarna av gården som finns i källorna är bonden Johan Olofsson med hustrun Kerstin. Johan bör ha varit född 1633 eftersom han var 88 år vid sin död 1721 enligt Dödboken (se nedan). Det blev sedan deras son Sune Johansson (ca 1677-1750) som tillsammans med hustru Elin Nilsdotter från Knihult tog över gården. De brukade den under lång tid och i mantalslängden 1746 står det att Sune Johansson, 69 år, ”fattig”.  I Husförhörslängden A1:2 (1729-1735) kallas gården Västregården och ägs tillsammans med Nils Johansson och hans hustru Ingjerd. Sonen Olof Sunesson står tillsammans med Erengisle Nilsson som gemensam ägare av Norregården (tidigare Västregården) vid en ägouppdelning 1744. Se den vackra kartan nedan om hur de nära ägorna delas upp emellan Norregården och Södregården. Systern till Olof Sunesson, Ingeborg Sunesdotter, gifter sig 1757 med Hans Jöransson från Almundsryd. De blir nästa par att bruka denna Långhultsgård. Hans far var Göran Hansson som först bodde i Qvarnhult, Almundsryd för att senare flytta till Brämhult i Stenbrohult där han var kolare vid Diö bruk. Hans moder var Margareta Sunesdotter, som var född i Qvarnhult och alltså inte släkt med Sunessöner och Sunesdöttrar i Långhult. Hans Jöransson och Ingeborg Sunesdotter brukar gården i drygt tjugo år fram till 1774, då Per Johansson från Torbjörnahult tar över. Hans och Ingeborgs son Mathis (1757-1823) blir mjölnare i Häradsbäck och bor i Kvarnatorpet. Deras dotter Elin lever tillsammans med soldaten Bengt Grahn i Långhults soldattorp. Gården om 1/4 mantal är placerad tillsammans med övriga gårdar i byn Långhult fram till år 1851 då den delas i två gårdar om vardera 1/8 mantal. I samband med laga skiftet flyttas då denna gård i nordostlig riktning till den plats den har idag. Skälen till flytten framgår av paragraf 14 i protokollet från Laga skiftet (se nedan ). Ägorna till gården framgår av den karta som beskriver det laga skiftet. Den kartan finner du under byn Långhult i menyn till höger. Gården har ägts och brukats av många personer genom århundradena. Dessa framgår av ägandelängden, som du finner nedan. Man måste dock ha i åtanke att det fanns många fler personer som var verksamma på gården. Det var drängar och pigor som ofta bodde på gården liksom undantagspersoner i form av gamla änkor eller änkemän. Även andra inhyses personer/familjer kunde bo på gården med olika uppgifter att sköta. Även gamla och orkeslösa inhysehjon kunde ha sin plats på gårdarna. År 1865 köpte Torparen Johan Petersson och hans hustru Hanna Nilsdotter gården. Själva bodde de tillsammans med sina fem barn i torpet Nöjet i Häradsbäck. En stor tragedi inträffar emellertid. År 1869 dör först Johan i lunginflammation och året därpå dör även hustru Hanna. De fem barnen som är mellan tre och femton år flyttar in i gården. De som bor här då är Håkan Bengtsson och Kjerstin Persdotter som har ett undantag. Även inhyses änkan Christina Sofia Sjölin bor här. Barnen bor här ett par år och flyttar därefter till olika platser. Den yngsta dottern Emma Lovisa blir fosterdotter hos komminister Gustaf Lindblad i Häradsbäck. Två av de yngsta sönerna, Carl Gustaf och Peter Olof, blir inhyses på en granngård och dottern Bengta liksom äldste sonen Johan August åker till Amerika. Bondmoran hade både ansvar för hushållet och annat arbete på gården. De lagade mat, tog hand om de oftast många barnen, bakade, mjölkade kor, skötte hönsen och grisarna, sydde och tvättade och lagade kläder…. Kvinnorna arbetade också på åkrarna  när det krävdes eller bistod även männen i deras olika sysslor på gården, åkrarna eller hagarna. Det var ett dubbelarbete i dess rätta bemärkelse. En kvinna som uppmärksammades med Hushållningssällskapets husmodersbelöning 1955 var Anna Johansson som skötte denna gård (”som föder 6-7 kor och häst”) under sex års tid ensam med tre barn under sju år att samtidigt ta hand om. I artikeln från Smålandsposten nedan beskrivs hur ”hon mejade säd som en hel karl”. Så skulle man nog inte formulerat sig idag. Källor: Kyrkb. Hus.l. och LHK, Jordeböcker, Mantalslängder