Torpet Grönadal
under Björnhult i F Husjönäss rote
"Dränga Johans"
Johan Svensson och Sofie Nielsen. Huset uppfördes omkring 1921. Läge Grönadal ligger ca 800 meter söder ut från Björnhults by. Namnet Namnet Grönadal betyder den gröna dalen och är ett terrängnamn. I närheten ligger gränsstenen Grönawad vid bäcken som slingrar sig söderut från Björnhult. Ordet wad betyder grunt ställe i vattendrag där man kan ta sig över, alltså en naturlig övergång. Förleden grön syftar sannolikt på frodig vegetation, möjligen ängsmark vid bäcken, eller på att platsen varit tydligt gräsbevuxen i kontrast till den skogrika omgivningen. Namnet Grönadal har en poetiskt klang som passar den lilla backstugan/torpet. Grönadal kom även att benämnas "Dränga Johans" efter den siste manlige brukaren, vilket följer en vanlig tradition där torp och backstugor får namn efter sina brukare. Den sist boende på torpet var dock Sofie Nielsen från Danmark, en viljestark personlighet med omtalat temperament, som härskade i sitt eget lilla "slott". Efter Sofies död 1952, gav hennes närmaste granne Justus Johansson, torpet namnet Sofiero. Namnet anspelar dels på det kungliga sommarslottet vid Helsingborg, dels på att Sofie nu funnit ro. Historia Backstugan Grönadal uppfördes 1862. Den kom senare att utvecklas till ett torp och räknades som det minsta torpet i Björnhult. Det var ett dagsverkstorp. Den äldsta bostaden var en liten ryggåsstuga med ett rum, som vid sekelskiftet byggdes till med ytterligare ett rum på ena gaveln. Till torpet hörde även ett litet gethus med plats för tre getter. Omkring 1921 uppfördes ett nytt bostadshus - en liten stuga med ett rum och kök samt förstukvist. Det är ett hus som ännu idag ger en tydlig bild av ett torparliv från en gången tid. Brukare Grönadal beboddes av samma familj i två generationer. Drängen Sven Johannesson och pigan Anna Håkansson från Björnhults gård flyttade hit 1862. Här födde Anna sex barn varav tre dog i barnaåren. Vid omkring 35 års ålder blev Anna lam i benen och förlorade sin förmåga att gå. Hon blev sängliggandes i 32 år vilket noterades i husförhörslängden från 1876. Det finns flera berättelser om orsaken till hennes förlamning, men någon säker förklaring har aldrig kunnat fastställas. Det berättas bland annat hur hon drogs på kälke till Växjö lasarett eller vid ett annat tillfälle kördes på kärra till en kurort utanför Ronneby. Dessa resor var påfrestande, då vägarna under under 1870-talet var steniga och i dålig skick. Torpet inlöstes 1925 av den äldste sonen, torparen Johan Svensson, i bygden kallad "Dränga Johan" tillsammans med hustrun Sofie Nielsen kallad "Fia". De bodde kvar på Grönadal fram till 1942, då Johan avled. Några år senare flyttade Sofie till Hällaboda och tillbringade därefter sina sista år på vårdhemmet i Häradsbäck där hon avled 1952. Om denna familj, verksam under två generationer finns många berättelser som ännu lever i bygden. Familjemedlemmarna beskrivs som säregna, med starka personligheter. Det var en familj som levde under särskilda livsvillkor och mötte skiftande levnadsöden. Brukarlängd !862-1892 Sven Johannesson, född 25 maj 1832 i Härlunda (inflyttad från Björnhults gård) Hustru: Anna Håkansdotter, född 17 maj 1841 i Härlunda (inflyttad från Björnhults gård) Barn (födda i Börnhult) S: Johan, född 1862 S: Magnus (1864-1865) S: Håkan (1869-1869) S: Håkan, född 1870 S: Sven, född 1873 D: Ingrid (1876-178) Tre av barnen - Magnus, Håkan och Ingrid - dog i tidig barndom. Sonen Håkan emigrerade till Amerika den 25 oktober 1890. Sonen Sven var stamanställd från den 12 december 1889 och antog då namnet Nordenhjelm. Han behöll namnet i bygden, trots att det enligt berättelsen var ett skyddat adelsnamn som inte fick användas civilt. Sven försökte även etablera sig som författare och skrev en kriminalroman. Sonen Johan, emigrerade 1889, 27 år gammal till Danmark. Där träffade han Sofie Nielsen, då 17 år. De gifte sig den 14 september 1890 och fick dottern Elvira. År 1891 återvände familjen till Sverige. Efter en kort tid på Grönadal bosatte de sig den 31 mars 1891 i backstugan Åkesholm vid Stora Piggagölets västra strand. Stugan var ledig men i dåligt skick. År 1893 flyttade de tillbaka till Grönadal och inledde sitt liv som torpare. Inhyses: Drängen Johan Svensson, född 1862 (inflyttad 1887 från Duratorp). 1893-1920 Johan Svensson Hustru: Maren Sofie Nielsen, född 1877 i Danmark Barn (Elvira född på Själland, övriga barn födda i Björnhult) D: Elvira, född 1891 (utflyttad till Örkened 5 december 1910) S: Ernst, född 1892 (emigrerade till Tyskland 17 juli 1920) D: Emma, född 1894 (utflyttad till Örkened 29 december 1916) D: Jenny, född 1896 (emigrerade N. Amerika 17 april 1917) D: Frida, född 1898 (utflyttad till Växjö 31 jan 1922) D: Anna, född 1904 (död 23 november 1908) S: Karl, född 1907 (gift 20 oktober 1934 med Edit Ingeborg Martinsdotter, född 1913) D: Betty, född 1908 D: Edit (1910-1911) S: Otto (1917-1917) Inhyses Anna Håkansson (död 16 april 1906) Sven Johansson (död 29 december 1918) Johans broder: Sven Nordenhjelm (död 25 april 1909) Håkan Johansson, född 1838 (inflyttad 1895 från Römansstugan, utflyttad 1898) 1920-1942 Nytt boningshus uppfördes 1921. Torpet löstes ut 1925 då Johan och Sofie blev lägenhetsinnehavare. Sonen Karl gifte sig 1934 med Edit Ingeborg Martinsson, född 1913 och flyttade till torpet Lustigholm i Allamåla. Johan Svensson avled den 18 oktober 1942 i Björnhult. Sofie Nielsen flyttade 1944 till Hällaboda (nuvarande stavning, Hallaboda) och tillbringade därefter sina sista levnadsår på vårdhemmet i Häradsbäck, där hon avled 1952.
Sofie Nielsen (1877-1952) Senare i tiden Grönadal köptes 1949 av Edvard Walfrid Gustavsson, född 1907 i USA. Därefter har fastigheten även ägts av Gustav Magnusson i Trulsatorp. Sedan 1995 ägs Grönadal av Leif Johansson, Björnhult. Källor Härlunda kyrkoarkiv: Husförhörslängder 1862-1899 och Församlingsböcker 1900-1948. Institutionen för språk och fornminnen (SOF). Ortnamnsregistret (https://www.isof.se) Muntlig tradition nedtecknad i samband med studier av Björnhults historia. Bilder: familjearkivet IJ Text Ingrid Johansson, 2026
Ruin efter gethuset.
Grönadal, 2026.
